Peak oil

Joni skriver:

Peak oil är något som jag har funderat ett tag på. Det handlar helt enkelt om den tidpunkt när oljeproduktionen inte längre kan öka. Ända sedan vi började borra efter olja har oljeproduktionen ökat stadigt, i princip i takt med att efterfrågan har ökat. Att vi kommer att nå en topp på oljeproduktionen är oemotsägligt, eftersom oljan är en ändlig resurs. Frågan är när vi kommer att nå oljetoppen.

Det finns en hel del som tyder på att vi redan har nått oljetoppen. En av världens främsta forskare inom området är Kjell Aleklett, och i ett inlägg på hans blogg (läsvärt inlägg, missa inte) hittar man denna graf:

Global oljeproduktion 2001 – 2010 (graf från Kjell Alekletts blogg)

Som man ser så har inte oljeproduktionen ökat sedan 2004, detta trots att oljepriset har rusat under denna tid. Vi har alltså haft en oljeplatå under hela denna tid. Eftersom i princip hela vår ekonomi är oljebaserad, så förklarar detta mycket av de ekonomiska problem som världen har haft de senaste åren. Eftersom vi inte längre har tillgång till en ökad mängd billig energi, men ekonomin kräver konstant tillväxt så har stater, företag och privatpersoner istället lånat pengar för att få fart på tillväxten. Detta straffar sig nu med bl.a. eurokris och ökande statsskuld i USA. Vi i Sverige är inte förskonade, här är det istället privatpersoner som har lånat istället för staten, något som till och med riksbanken har erkänt nu.

Vad får då peak oil för konsekvenser? Jag medger villigt att jag inte är någon expert på det området, men att det är stora konsekvenser är inte svårt att föreställa sig. Allt är nästan beroende av olja idag. Flyg, vägtransporter, elproduktion och matproduktion är alla i stor utsträckning oljeberoende. Hela den globala ekonomi som vi har byggt upp under förra århundradet kommer alltså att behöva monteras ner allt eftersom.

Jag tror inte att det nödvändigtvis behöver innebära en katastrof, men det kräver att vi blir medvetna om problemet och börjar jobba proaktivt. Inom politiken pratas det aldrig om detta problemet, utan tvärt om så ligger all fokus på att få upp BNP och tillväxt till nya höjder. Det är vårt ansvar att känna till problemet och trycka på för att det ska tas upp på dagordningen. Börjar vi en omställning till en annan ekonomi nu istället för att vänta tills vi får ännu större problem så blir det oändligt mycket lättare att få ordning på samhället.

Det var därför en glad nyhet när P3 faktiskt bjöd in Kjell Aleklett till morgonpasset för att prata om detta. Lyssna gärna på det, jag har för mig att det börjar ca en timme in i programmet:

Morgonpasset 2012-11-08

Annonser

Comments (1) »

En survivalists berättelse

Shadi skriver:

Min mormors far var survivalist, han hade tillbringat hela sitt vuxna liv med att lagra mat, vatten och förnödenheter i familjens källare. Hans fru hjälpte till, tog vara på skörden och bytte ut vattnet som de förvarade i lerkärl. Då kom andra världskriget, det blev en massiv hungersnöd i Iran, folk svalt och de allra flesta var undernärda men min mormors familj hade lagrat mat och de klarade sig. De fick fortfarande ransonera maten men de var varken undernärda eller svalt. Min mormor berättade att att hennes far var smart, han kunde mycket om hur människor fungerar under svält. Han förklarade för barnen att de inte skulle berätta för någon att de åt mat hemma, inte i skolan, inte för vänner och inte ens för släktingar.

Mormors far visste att om en sådan nyhet skulle komma ut i ett svältande samhälle så skulle folk med våld försöka ta deras mat och de hade ransonerat maten så pass att enbart deras egen familj skulle klara sig med den. Staten kom till slut med förnödenheter, invånarna fick dampokhtak (en persisk maträtt som består av bondbönor och ris)  för att få bukt på svälten. De ställde upp stånd i centrum där de delade ut maten till invånarna. Mormors mor hämtade inte maten, den var till för de som hade det sämre sa hon, men efter en vecka började grannar, vänner och bekanta undra varför de aldrig syntes till vid matköerna. Så även de började hämta mat för att inte väcka misstankar om att de hade ett matförråd. Min mormor berättar att maten de fick från staten var full av stenar och sand. Invånarna blev förvisso blev mätta men de allra flesta var kraftigt undernärda och sjukdomarna florerade i samhället. Min mormor berättar ofta hur mycket hon är tacksam sina föräldrar för att de förberedde sig och sin familj inför kriget.

För att fortsätta på Jonis survivalistinlägg vill jag här prata om hur viktigt det är att vara förberedd rent psykologiskt. Det materiella förberedelsen är förvisso viktig men det är även kunskapen om hur människor och samhället fungerar i kris och hur man själv fungerar och agerar i krissituationer. För det spelar ingen roll hur mycket man har ansträngt sig med att lagra mat, vatten och mediciner, man måste även ha en plan för hur man ska kunna behålla det, hur man ska klara sig i krissituationer om man blir tvingad på flykt och hur man ska agera bland folk för att inte väcka misstankar om att man har förnödenheter hemma. För hur illa det än låter så måste man hålla allt detta hemligt trots att man ser hur folk lider utanför. En survivalist har sina förnödenheter ransonerade och det går inte alltid att dela med sig av dem.

Leave a comment »

Obamarama!

Joni skriver:

Nu har man vaknat upp till ett valresultat i USA. Min övergripande känsla är att det är i princip enbart positiva, om inte lyriska röster som hörs i vårt land om Obamas seger. Jag kan hålla med om att han antagligen är det bästa valet om man nu måste välja mellan honom och Romney. Det jag dock irriterar mig på ganska mycket är att i media så problematiseras detta nästan inte överhuvudtaget. Att Obama är det bättre valet betyder nödvändigtvis inte att det är ett bra val.

Det finns några andra alternativ om man gräver lite i USA. Självklart var de helt chanslösa i årets val (och alla tidigare). Hela systemet är uppbyggt för att enbart tillåta två partier, och självklart cementeras detta av dessa partier för att ingen annan ska ha chansen att bryta sig in.

T.ex. arresterades Green Party’s presidentkandidat Jill Stein när hon försökte ta sig in på en presidentkandidatdebatt. Vilka sitter i kommittén som avgör vilka som får komma in? Republikaner och demokrater så klart.

Jill Stein var också inblandad i en annan händelse som visar på att något är sjukt i USA: Hon blev arresterad för att ha gett mat till demonstranter som protesterade mot ett pipelinebygge. Ett bygge som för övrigt är ivrigt påhejat av Obama trots dess minst sagt tveksamma konsekvenser för miljön.

Som sagt så är Obama möjligtvis det mindre dåliga alternativet, men det förändrar inte det faktum att USA under hans tid blivit belånat upp över öronen och sannolikt kommer att krascha rejält. Det kan ju i och för sig få stopp på USA’s skenande koldioxidutsläpp, som bara har ökat de senaste fyra åren.

Nej tack, gärna en mer nyanserad debatt där man trycker mer på problemen med både USA’s elektorssystem som gör det omöjligt för andra partier att ta sig fram, och att Obama inte är ett helgon bara för att Romney inte direkt framkallar kärlekskänslor. Eller är det bara möjligt att sälja sagor i dagsläget, och sagor måste ju ha en god hjälte och en ond skurk? Några gråskalor kan inte finnas, och absolut inte åt det mörkare hållet.

Comments (1) »

Survivalism del 1

Joni skriver:

Något som har intresserat mig under lång tid är begreppet survivalism. Det handlar om att vara förberedd för nödsituationer, katastrofer och oförutsedda händelser. Man ska helt enkelt kunna ta hand om sig själv även om det av någon anledning inte går att använda vanlig service i samhället. Med vanlig service menas de saker som vi till vardags litar på, men som inte är helt självklart att de alltid finns tillgängliga, t.ex. elektricitet, mat från mataffären, bränsle från macken etc.

Det kan verka som överdrivet försiktigt, men det finns gott om tillfällen som visar att det kan löna sig att vara förberedd. Stormen Gudrun är bara ett exempel där de som hade beredskap klarade sig bättre än andra, och till och med kunde hjälpa till. Om strömmen går i två veckor, hur bra klarar du dig? Har du något sätt att värma hemmet? Kan du laga mat? Har du tillgång till vatten? Har du mat hemma ifall det är omöjligt att lämna hemmet eller mataffärerna står tomma under tiden?

Min uppfattning är att de flesta idag litar väldigt mycket på att stat och kommun ska ta hand om dem om det händer något utöver det vanliga. Min invändning är att det är inte säkert att resurserna finns, och dessutom så kan de ju användas till fler om du ser till att inte behöva hjälp. Det finns de som alltid kommer att behöva hjälp, som t.ex. gamla och sjuka. Om man själv ser till att klara sig bra så kan räddningstjänsten prioritera att komma fram till den som är rullstolsburen och verkligen behöver hjälp för att klara sig när elen går och det är 20 minusgrader.

Att vara förberedd innebär också att man är ekonomiskt förberedd. Att leva hand ur mun på sitt lönekonto straffar sig den dag man blir sjuk t.ex. eftersom försäkringskassan inte alltid är de snabbaste på att få iväg sjukpengar. Har man inte en buffert då så är det svårt att betala räkningar (mat har man förhoppningsvis bunkrat upp för en månads bruk i alla fall, men det är ju tråkigt att leva utan färskvaror i onödan).

Kort sagt så är survivalism ett sätt att vara förberedd på det mesta, så att man kan överleva om oförutsedda saker händer. Det handlar om många fler saker än vad jag skrivit om här, men grundtanken är att helt enkelt bygga upp lite resiliens i sitt liv. I många fall handlar det om ganska enkla saker: ha en ficklampa lättillgänglig ifall elen går, kolla luften i reservdäcket, skaffa ett primuskök för matlagning, ha några extra konserver i skafferiet etc. Tänk helt enkelt igenom olika scenarior om vad som kan gå fel, och gör vad du kan för att underlätta ifall det händer.

Comments (7) »

Mina favorithjältinnor

Shadi skriver:

Som ett konstrast till förra inlägget tänkte jag här lista mina favorithjältinnor från böcker och filmer. Alla dessa karaktärer är starka kvinnor som visar sin komplexa personlighet (både sin feminina och maskulina delar), de är inte perfekta utan har både starka och svaga sidor som de flesta människor, de tar sig igenom svårigheter och utvecklas av dem. Det är min definition av en stark kvinnlig karaktär.

1. Chihiro Ogino från Spirited away

2. Hermione Granger från Harry potter

3. Lyra Silvertongue från The golden compass

4. Ada McGrath från The piano

5. Arrietty från The Secret World of Arrietty

Leave a comment »

Starka kvinnor i böcker och filmer

Shadi skriver:

Jag fortsätter på temat böcker. För ett tag sedan läste jag ungdomsböckerna i trilogin ”Hungerspelen”. Det är en dystopisk framtidsberättelse om landet Panem (framtida USA). Landet är indelad i 12 distrikt där huvudstaden ”the capitol” styr dessa distrikt med järnhand. Varje år väljs 24 ungdomar ut (en pojke och en flicka i åldrarna 12-18 år från varje distrikt) för att delta i hungerspelen. Spelet går ut på att ungdomarna sänds ut på en arena för att de där ska ta livet av varandra så att det till slut bara finns en vinnare kvar vid liv. Allt sänds i TV och alla huvudstadsbor ser det som underhållning.

Katniss Everdeen blir utvald att delta i hungerspelen från distrikt 12. Eftersom hennes pappa dog när hon var mycket ung så har hon fått försörja sin familj helt själv genom att jaga. Hon kan jaga, hon är en bra utomhussurvivalist, hon kan klättra och hon är stark. Vad bra, tänkte jag när jag läste om henne, en stark kvinnlig karaktär. Men där blev jag besviken. Katniss är en riktig tuffing men hon är även helt frånkopplad från sina känslor, visar ingen empati och har extremt svårt för att samarbeta med andra (sterotypiska maskulina egenskaper).

Hur kommer det sig att när man i böcker och i filmer vill visa starka kvinnliga karaktärer så maskulinerar man dem och tar bort deras feminina egenskaper? Det är så tråkigt när man målar upp bilden av en stark kvinna på detta sätt. Istället för att framställa kvinnor (och män) som de flerdimensionella personer de är så tar man bara en kvinnlig karaktär, ger den sterotypiskt manliga egenskaper (tuffa hårdingar) och folk hyllar dem för att vara starka.

För att ge några exempel på kvinnor som visas starka genom att ge dem sterotypiska maskulina drag:

Katniss Everdeen
Lisbet Salander
Beatrix Kiddo från Kill Bill (även om hon mjuknar upp på slutet)
Trinity (Matrix)
Lara Croft

Det är tyvärr så hela vårt samhälle och kultur ser ut. För att uppnå jämställdhet så ska kvinnan bli exakt som den sterotypiska mannen, arbeta heltid, lämna barnen till någon annan att fostra större delen av deras uppväxt, trycka undan magkänslan och bita ihop. Istället för att hitta ett sätt där alla kan vara nöjda med sina liv och där både män och kvinnor får lov att vara och visa sina personligheter som de flerdimensionella människor som vi är så ska vi alla tryckas in i en mall, den sterotypa, tuffa, karriärskåta, känslolösa mannen.

Comments (1) »

Troll spricker i solsken, eller?

Jag är inne i en intensiv läsperiod nu, och har tagit mig igenom många böcker de senaste månaden. Först läste jag hungerspelen som jag älskade, och för att fortsätta på samma tema (ungdomslitteratur) så började jag läsa Twilight och hade höga förväntningar. Istället blev jag grymt besviken. Visst är den spännande och en riktigt bladvändare men när jag började analysera böckerna för mig själv efteråt så gillar jag de inte alls.

Boken handlar om Bella Swan som blir upp över öronen förälskad i vampyren Edward som är både kontrollerande, manipulativ och överbeskyddande. Hon slutar att umgås med sina vänner och hela hennes värld kretsar runt honom så pass mycket att hon slutar leva sitt eget liv. Han beskyddar henne och hon lyder hans minsta vink. De manliga karaktärerna i Bellas liv bestämmer vad som är bäst för henne, agerar och diskuterar inte med henne om vad hon vill.

Allt detta framställs som någonting bra i boken, som att männens beskyddande och manipulativa beteende är romantiskt. Den kvinnliga huvudkaraktären har inget intressant i sin personlighet överhuvudtaget och uppvisas som en hjälplös liten docka som de stora männen ska skydda.

Jag blev först arg när jag läst klart böckerna och började googla för att se om andra kände samma sak. Det var då jag upptäckte att det finns en uppsjö av arga tonårsföräldrar (speciellt i USA) som förbjuder sina döttrar att läsa böckerna. Bella är en dålig förebild enligt dem och visar upp en hundra år gammal kvinnosyn, vilket jag kan hålla med om.

Böckerna är populära och det är många tonårstjejer som ser Bella som sin förebild. Många av dem vill ha pojkvänner som Edward. De vill ha ett förhållande som deras, som alltså inte är sunt. Edward använder sig av maktmissbruk och alla mina varningsflaggor hissas för att förhållandet kan leda till psykisk eller fysisk misshandel. Hur kommer detta påverka tjejer som läser boken? Kommer de att tycka att det är ok att bli behandlad som Bella blir av alla de manliga karaktärerna? Alltså som en staty som ska beskyddas även om det innebär att de ska frånta hennes frihet, manipulera henne, förfölja henne (Edward smyger in och tittar på henne när hon sover utan att hon vet om det).

Jag ställde mig frågan: kommer jag att kunna förbjuda lillen att läsa de böcker han vill, även om jag tycker att de har ett dåligt inflytande? Mitt svar blev nej, jag tror aldrig att jag kommer kunna förbjuda honom att läsa litteratur, det går emot allt vad jag tror på.

Jag funderar på om barn verkligen blir så negativt påverkade av det som de läser? En del av mig vill tro att troll spricker i solsken. Barn analyserar litteratur lika mycket som vi gör och kommer till slut att hitta alla brister i den. Har man en bra relation till sitt barn så kommer de även att prata om upplevelsen av boken med sina föräldrar. Böcker är bra på så sätt att man kan reflektera under tiden som man läser, till skillnad från filmer. Jag tror inte att en bok kan ha dåligt inflytande på barn, eller vuxna.

Dåliga/bra inflytanden är människor i det verklige livet, barnen ser oss, ser hur vi och andra runt om behandlar dem. Det gör att de bygger trygga stabila personligheter eller trasiga otrygga personligheter. Sådant går inte att rubba med en bok, tror jag.

Vad tror ni? Kommer ni att låta era barn/tonåringar läsa allt de vill?

Comments (7) »