Archive for Träning

Född att springa

Jag började för ett tag sedan att intressera mig för barfotalöpning, och har fördjupat mig en del. Ju mer jag läser och själv testar att att springa barfota, desto mer fascinerande är det.

För det första är det en väldigt speciell känsla att springa utan skor. Helt plötsligt känner man marken, väta, kyla, värme och alla strukturer som finns under foten. Det låter kanske flummigt, men det blir en helt ny upplevelse i löpningen. Jag har tidigare försökt motivera min löpning genom att mäta sträcka och hastighet, och hela tiden försöka förbättra min prestation. Då och då kommer man in i ett ”löprus” när allt känns helt underbart, men det har känts som ett flyktigt tillstånd. Springer man barfota får jag en tendens att slappna av mer i min löpning, och istället göra det till en ren njutning. Man kommer helt enkelt ihåg den där barnsligt roliga känslan i att springa. Som liten kändes det ju sällan som träning att springa med lekkamraterna, utan bara en njutning att använda kroppen till det den är byggd för.

Jag läst en del fascinerande saker om vad människokroppen är kapabel till. Det finns en teori om att anledningen till att vi lyckades så bra som jägare är att vi utvecklades till att bli riktigt bra långdistanslöpare. Många djur är mycket bättre än människor på att springa kortare sträckor, men det har visat sig att få är så väl anpassade till att springa långt, särskilt i hög temperatur. När jag säger långa sträckor som menar jag maratonsträckor eller mer.

Teorin är att vi lärde oss att i princip springa ihjäl bytesdjur. Förföljer man en antilop tillräckligt länge under tryckande värme kommer den till slut helt enkelt att kollapsa, och bli ett enkelt byte. Det är några olika mekanismer som gör oss så väl lämpade att springa långt. Att vi kan svettas över hela kroppen är en stor del i detta. Nästan alla andra däggdjur gör sig av med överskottsvärme genom att flämta (alla har väl sett en varm hund ligga med tungan ute), men det är svårt att flämta medan man springer. Dessutom är det så att många fyrfotadjur bara kan ta ett andetag per löpsteg, detta eftersom att inälvorna trycker ihop lungorna när de landar med framtassarna. Människan kan ändra andningsfrekvens oberoende på stegfrekvens. Sammantaget gör detta att en människa med tillgång till vatten orkar mycket längre än de flesta bytesdjur i ett löptempo som passar oss.

Teorin har också fått visst stöd i att man har hittat jägare som jagar på detta sätt, och gör det mycket effektivt. Annan typ av jakt, t.ex. med pil och båge har ganska låg frekvens i lyckade försök, men uthållighetsjakten är nästan helt hundraprocentig.

Att vi är så väl anpassade för att springa gör att man tänker till. Antagligen skulle de flesta må bra av att springa mer, både fysiskt och mentalt.

Anledningen till att många tycker om att springa barfota är att en dämpad löpsko döljer underlaget för foten. Man lär sig därför inte att springa på det sätt som är naturligt för kroppen. Springer man på fel sätt barfota, så säger känseln till med en gång. Det finns faktiskt vissa undersökningar som visar på att en hög, dämpad sko gör att man automatiskt trycker till lite extra, som om man landade i mjuk sand och kroppen automatiskt lägger extra tyngd för att hitta stabilitet. Därmed så raderas dämpningens effekt. Om man däremot springer barfota, eller med en tunn, platt sula, så anpassar kroppen automatiskt steget så att vad, knä och höft böjer sig mer och dämpar stöten. Det kan vara intressant att veta att det inte finns några vetenskapliga bevis för att moderna löpskor med dämpning och pronations/supinationsstöd minskar skador eller förbättrar löpningen på något sätt. Det finns det inte för att barfotalöpning gör heller, dock är det inte ett område där särskilt många undersökningar är gjorda. Det finns dock gott om anekdotiska bevis på att det har hjälpt att gå över till barfotalöpning om man har någon typ av löpskada.

Det viktigaste av allt för mig är att det känns bra att springa barfota. Det är förvånande hur befriande det känns. Jag njuter på ett helt annat sätt av löpningen, och då har jag ändå tyckt att det är mycket lustfyllt även tidigare. En kul sak är att efter att jag introducerat detta för Shadi så har hon börjat gilla löpning, något som hon alltid har tyckt är pest och pina tidigare.

Några korta tips för dig som vill testa:

  • Ta det lugnt i början, du kommer att träna muskler du inte visste att du hade. Börja med att gå barfota i några dagar. Många tipsar om att börja helt barfota, detta för att då kommer din fotsula att göra ont innan du har överansträngt musklerna i fötterna. Använder du någon typ av minimal sko (vibram five fingers är populär t.ex.) så finns det risk att du skadar dig om du går för fort fram.
  • Tänk på din hållning. Rak i ryggen, och fram med höften. Fötterna ska landa under höften och sparka upp mot baken. Försök ta korta steg, ha en hög stegfrekvens och landa på mellan/framdelen av foten, inte hälen.
  • Här finns många bra tips: http://barefootrunning.com/?page_id=109#begin-here
  • Slutligen: gör det ont så gör du fel!

Ett boktips är ”Born to run” av Christopher McDougall, bibeln för barfotalöpare. Den är mycket inspirerande, och tar upp ämnen som antropologi, alternativ mat och flummiga människor som lever för löpning.

Skrivet av: Joni

Annonser

Comments (8) »