Archive for skola

Forumstips

Joni skriver:

Jag vill tipsa er om ett forum som jag nyligen har gått med i.
Den heter fria människor och där samlas människor för att prata om allt som inte går att prata om någon annanstans. Där kan man prata helt fritt om Peak oil, bostadsbubblan, survivalism, hemundervisning, barnuppfostran och mycket mer med andra likasinnade.

Forumet är användardrivet och helt oberoende av privata eller kommersiella intressen. Det är ett slutet forum, vill ni gå med så skicka en intresseanmälan till admingruppen.

Här hittar ni mer info: http://friamanniskor.se/about.html

Leave a comment »

Unschoolingdokumentär

Shadi skriver:

Lillen har börjar bli stor och jag har börjat se hur hans nyfikenhet på omvärlden ökar för varje dag som går. Han har haft ett enda intresse i sex månader nu och det är genom det intresset som vi försöker att upptäcka världen tillsammans. Hans stora intresse är bilar och allt tekniskt. Vi lär oss att räkna genom att räkna skruvarna som vi ska skruva in på moppen vi mekar med just nu, vi lär oss om olika geometriska former genom att han själv får passa in moppens reservdelar på rätt plats och han älskar det. Han kan stå i timmar och meka med moppen. Han har en bobbycar som han mekar med när vi är inne, han har till och med en nyckel och efter mycket tjat så gjorde vi ett hål i bobbycaren så att han fick plats att stoppa i sin nyckel. Det är så livet ser ut för honom, vi tvingar honom inte att delta i någon annan pedagogisk verksamhet utan det han vill delta i gör han på helt eget bevåg.

Det fungerar bra nu men med högre ålder kommer det också fler utmaningar för unschoolingföräldrar så jag har börjat läsa på om andra unschoolingfamiljer världen över och hur de får det att fungera i sin familj. Jag hittade en väldigt bra dokumentär. Det finns många sätt att unschoola på och här får man ta del av några familjers liv 🙂

Comments (3) »

Är gräset grönare på andra sidan?

Vi har sen lillen föddes bestämt oss för att flytta utomlands, jag har under vissa perioder stört mig på Sverige och vart Sverige är på väg och nästan längtat att få komma bort härifrån, få komma ut ur landet och ta del av andra ”bättre” länder med kulturer som passar oss mer.

Det var inte förrän jag var i skogen tillsammans med hundarna och lillen på ryggen för en månad sedan som jag började fundera på varför jag känner så. Jag gick på en skogsstig, plockade blåbär som både jag och lillen frossade i oss. Det gick upp för mig att något så självklart för oss som allemansrätten inte finna i många andra länder, det kommer att vara något som jag kommer att sakna mycket. En lag som tillåter alla, fattiga och rika att nyttja jorden som faktiskt tillhör oss alla.

Jag har sedan dess funderat ännu mer, varför har jag ett sådan längtan att komma bort? Kommer jag att trivas bättre någon annanstans? Kommer mina problem att försvinna av att jag försvinner härifrån? Mitt svar blev nej, det kommer inte att försvinna. Det finns bra och dåligt i alla kulturer, det finns fina och elaka människor i alla kulturer och jag kommer inte att vara lycklig någonstans förrän jag har lärt mig att vara lycklig där jag är nu. Jag tror att lycka är det man bygger tillsammans med andra runt sig, det finns alltid likasinnade runt oss som vi kan inkludera i vår gemenskap och det är de som gör oss lyckliga. Lycka skapar man inom sig själv.

Jag kände även likadant i Iran vissa perioder, jag kände även där att bara jag kommer bort från detta land så blir jag lyckligare. Idag så har jag glömt bort alla dessa negativa tankar jag hade i Iran, idag när jag tänker tillbaka på livet i Iran så minns jag bara de positiva och jag har ibland tänkt tanken att bara jag bodde i Iran så skulle allt vara bra. Människan har ett selektivt minne och man minns många gånger bara det positiva.

Det kommer alltid finnas någonting som gör oss alternativa och unika i alla länder och alla kulturer man hamnar i. Man kommer alltid att vara annorlunda i några frågor, det är ju det som gör oss mänskliga, våra olikheter. Det viktiga är att man väljer att umgås med människor som accepterar en för ens olikheter och låter en visa dessa sidor.

Nu måste vi ändå flytta härifrån, de svenska lagarna förbjuder oss att leva det liv vi vill, men efter den skogspromenaden kan jag inte sluta att tänka på att jag nog hade levt kvar här om det gick. Jag känner att dessa lagar tvingar oss på flykt från detta land. Hade jag kunnat hade jag stannat, för Sverige och den svenska kulturen är ändå ganska fin när man tänker efter.

Skrivet av Shadi

Comments (6) »

Vad är en demokrati?

Shadi skriver:

Jag satt för ett tag sedan på ett gruppmöte i skolan. Vi skulle presentera ett viktigt arbete och diskussionen handlade om vilken dag denna presentation skulle äga rum (vi fick välja själva). Det var en gruppmedlem som inte kunde alls den dagen som alla andra ville presentera eftersom hennes dotters förskola hade studiedag. – Vi röstar,  sa en av gruppmedlemmarna och alla röstade för att hålla föredraget på just den dagen som tjejen inte kunde. Jag protesterade och fick som svar att gruppen är ett demokratiskt system.

Jag frågade vad de menade med ett demokratiskt system och fick som svar: ”När majoriteten av individerna i en grupp människor bestämmer i en fråga”.

Jag blev helt mållös, är det verkligen detta dessa studenter, 19 år gamla och nyutexaminerade från det svenska gymnasiet har fått lära sig? Eftersom demokratifrågan är en sådan hjärtefråga för mig så gick jag samma dag till vår seminarielärare och bad om att få ta upp denna fråga på nästa seminarium. Det visade sig att många fler i klassen hade denna uppfattning om demokrati, att det är majoriteten som bestämmer i en fråga.

I den svenska läroplanen står det klart och tydligt att barn i skolan ska lära sig ”demokratiska värderingar”. Så vad är demokratiska värderingar? Så här står det i nationalencyklopedin:

”har den språkliga betydelsen folkmakt eller folkstyre. Vad detta skall innebära råder det delade meningar om särskilt som demokratin, liksom de flesta andra samhällsföreteelser, befinner sig i ständig förändring.”

Så vad är demokrati egentligen? Vad är skillnaden på demokrati och majoritetsförtryck? Lär vi ut rätt värderingar om vad demokrati verkligen handlar om i förskolor och skolor eller tror vi att vi lär dem rätt? Vad får de med sig ut sen i samhället?

Mina demokratiska värderingar:

En demokrati är ett system där alla människor kan och ska ges möjlighet att leva enligt de filosofier, religioner och övertygelse de själva vill så länge dessa filosofier, religioner och övertygelser inte är dokumenterat skadliga. 

Vad är majoritetsförtryck?

Ett system där majoriteten av en befolkning bestämmer utan att ta hänsyn till minoriteten.

Jag frågade en lärare hur undervisningen av de demokratiska system ser ut i skolan och tog upp min oro över hur jag upplevde nyblivna studenter har tolkat vad en demokrati är. Hon svarade: Jag försöker att visa för barnen att majoriteten inte bestämmer över minoriteten men det är svårt att visa vad en demokrati är och även om jag och de flesta av mina kollegor försöker så är det inte säkert att alla förstår skillnaden mellan en demokrati och majoritetsförtryck.

Jag blir orolig av att höra sådant, när även vår riksdag börjar utöva majoritetsförtryck som att förbjuda hemundervisning (som är dokumenterat lika bra och bättre än vanlig skola) så undrar jag vart vårt land är på väg. Sverige har blivit en semidemokrati och i skolan så lär man våra barn att majoriteten vinner över minoriteten, inte på grund av att lärarna medvetet vill, utan på grund av knappa resurser, utslitna lärare, stora klasser och djungelns lag. Vad dessa barn som är våra framtida politiker kommer att göra med Sveriges bestående demokratiska kultur är det ingen som vet. Det enda jag vet är att det blir svårare och svårare att leva som man själv vill i Sverige.

Comments (6) »

Magkänsla

Shadi skriver:

Om någon frågar mig vad magkänsla är så är det den där pirrande tryckande känslan jag får i magen när något inte känns rätt, oftast kommer det med att jag har lite svårt att andas och får ett tryck över bröstet. Jag tycker att det är viktigt att följa sin magkänsla alltid, den finns där för att rädda oss ur faror. Vi har en inbyggd känsla av att överleva och magkänslan är den absolut första indikationen på att någonting inte står rätt till.

Det är inte många som följer sin magkänla har jag märkt, jag har inte gjort det i perioder med förödande konsekvenser. Jag har börjat fundera på vad det är som får oss att gå emot magkänslan och göra saker som egentligen är destruktivt för oss. För mig har det i perioder varit tryck och krav utifrån som har gjort att jag kört över min magkänsla helt, som när jag jobbade heltid för några år sedan som programmerare. Jag hade jobbat i 3 månader då jag började känna den där pirrande, tryckande jobbiga känslan i magen och över bröstet. Jag ignorerade den, jag ville ju göra karriär, ville använda min utbildning för att jobba. I ett helt år tryckte jag bort dessa känslor fram till att jag en dag inte klarade av trycket mer. Jag blev sjukskriven och efter det sa jag upp mig. Det en ständig kamp att hitta tillbaka till sin magkänsla efter det, Vad är rätt? Vad är fel? Vad vill jag göra?

Jag blev helt ställd av den sista frågan, vad vill jag göra egentligen? Ingen hade frågat mig den frågan någonsin i livet, jag hade aldrig ställt mig den frågan förut. Hela mitt liv hade jag gjort det som förväntades av mig att göra. Gå på förskola, gå i skola, få bra betyg, söka till en bra utbildning, jobba jobba jobba. Hela mitt liv hade baserats på andras förväntningar av mig, jag hade bokstavligt talat tvingats in i det för det var ingen som lyssnade på mina protester och vad min magkänsla sa var fel just då.

Vid inskolning på förskola så gjorde det ingenting att jag grät lite vid lämning för det gick ju över snabbt, vid skolstart var det ingen som lyssnade på mig när jag sa att jag inte ville går dit, skolan är bra för dig sa alla och försökte göra skolan så bra som det gick för mig istället för att ta mig därifrån. Efter gymnastiken i skolan var det ingen som respekterade att jag inte ville duscha naken med de andra, sådana är reglerna hette det. Så fortsatte det år efter år och för varje gång  jag och min magkänsla blev överkörda av andra så lärde jag mig att det var ok att köra över sin magkänsla.

Det jag skrev ovan är ett normaltillstånd för majoriteten av världens barn, de lär sig aldrig att respektera sin magkänsla och följa den. De lär sig under hela sin uppväxt att magkänslan ska man trycka undan och lyssna på vad samhället vill ha istället. Sakta men säkert formas vi till de individer vi är idag. Människor som har drömmar men aldrig vågar ta steget och uppfylla dessa drömmar.

För mig tog det många år att hitta vad jag vill ha, jag tog ett städarjobb på ett äldreboende och där fick jag rum att fundera medan jag moppade golven. Jag tänkte och tänkte och tänkte. Vad vill jag? Den frågan var svår att svara på för hela tiden dök det upp tankar som egentligen inte var mina utan andras förväntningar av mig. Under de åren så lärde jag mig att bygga upp min magkänsla igen, den hade tynat bort med det lilla som fanns kvar lyssnade jag på varenda gång. Det gjorde så att den blev starkare och starkare. Idag försöker jag att aldrig gå emot den, visst händer det ibland men sällan längre och visst har det bidragit till att jag är fattig men jag är lycklig.

Comments (5) »

Varför diskrimineras barnen?

Joni skriver:

Som en fortsättning på mitt förra inlägg om att investera tid så har jag funderat en del på hur barn behandlas i vårt samhälle. Som ett tankeexperiment kan man läsa denna texten:

  • Det är accepterat att skälla ut barn offentligt.
  • Det är vanligt att barn inte får komma på t.ex. bröllop.
  • Barn har inte rätt att bestämma över sin kropp (någon annan bestämmer när de får/ska gå på toa, vilka kläder de ska ha på sig, vad och hur mycket de ska äta etc.)
  • Barn (i skolålder) är tvingade enligt lag att gå och arbeta (gå i skola) utan lön, kanske blir mobbade, och de har ingen rätt att sluta oavsett hur dåligt de mår av situationen.
  • Vissa offentliga platser tillåter inte barn, eller är inte socialt accepterat för barn att vara på (nattklubbar, barer, vissa restauranger etc.).
  • Det är accepterat att vara nedvärderande mot barn/unga som uttrycker starka åsikter.
  • Barn har ingen rösträtt.

Testa nu att byta ut barn mot t.ex. kvinnor/invandrare/svarta eller dylikt. Blir det inte bisarrt? Varför är det så ok att diskriminera barn?

Comments (8) »

Min morfar blev unschoolad

Min morfar är mellan 80 och 90 år gammal, vi vet inte hur gammal han är. På den tiden så bokfördes barnen när en bokföringsman kom till byn och det var inte varje år han kom. Eftersom hans föräldrar inte höll reda på vilket år han föddes så satte bokföringsmannen ett slumpmässigt födelseår på honom.

När min morfar var runt 6 år gammal så började han i skolan, på den tiden gick barn i skolan i moskéer och lärarna var mullor. De samlades i en ring och lärde sig att läsa och skriva genom att de äldre läste högt ur religiösa texter och böcker.

Första dagen i skolan så blev min morfar agad av läraren eftersom han var alldeles för livlig, detta var en vanlig metod att  för att lära nya elever som precis hade börjat att sitta still. Efter den dagen så gick han inte dit mer, han stannade hemma och blev unschoolad. Hans pappa och mamma tyckte då att det skulle vara morfars beslut att ta, ville han stanna hemma så fick han göra det.

Det var genom min morfar som jag först fick höra att man kan lära sig utan att gå i skolan, det var först långt senare som jag kom i kontakt med ordet unschooling. Jag var 14 år när jag fick höra hans historier  och tappade hakan. Kunde man alltså verkligen lära sig att läsa och skriva utan att gå i skolan? Det tog lång tid för mig att smälta, men när man tänker på det så är det ganska logiskt.

Dagarna gick åt att hjälpa till i föräldrarnas vindruvsodlingar, ta hand om getterna och kamelerna, inte för att han var tvungen utan för att han ville. Hans föräldrar lät honom göra vad han ville på dagarna så inget gjordes med tvång. Han berättar att han gick runt i byn, pratade med folk och lärde sig olika yrken. Byn som han levde i försörjde sig genom att odla vindruvor, sälja getmjölk, grädde och kamelull. När han blev gammal nog anmälde han sig som frivillig att rida med varorna till andra byar och sälja där. Medan de andra barnen var i skolan 6 dagar i veckan så red han runt till olika byar med sin åsna och sög in kunskap. Han berättar om sin barndom med stor glädje och han har många berättelser. Som den gången då han skulle sälja grädde till grannbyn och åt och åt av grädden under färden och helt plötsligt så ramlade han av åsnan, han hade förätit sig på grädden och fick ligga med magknip i en timma.

Morfar lärde sig att läsa som 9-åring, han vet inte hur men det bara kom en dag säger han, en dag så kunde han läsa sa han och det har han gjort sen dess. Min morfar är alltid den som sitter med en tidning eller en bok i handen. Hans lästid är väldigt viktig för honom. Under sin tonårsperiod så engagerade han sig politiskt och på den tiden var det farligt, han har många historier från den tiden. När han blev vuxen så startade han en butik och jobbade som uppfinnare.

Folk kom med förfrågningar till honom om maskiner de ville att han skulle tillverka och han gjorde ritningar, gjutformer och gjöt delarna. Han berättar om många av sina uppfinningar, den som han är mest stolt över är när han lyckades göra en pinnglassmaskin som enligt honom var väldigt tekniskt svårt att göra på den tiden.

Folk som kritiserar unschooling brukar säga att det bara är barn till högutbildade elitföräldrar som kan lyckas med unschooling. När jag hör detta så tänker jag direkt på min morfar. Hans föräldrar var näst intill analfabeter men de litade på att han skulle lära sig allt han ville själv. Det är just det som är så bra med unschooling, det är inte föräldrarna som ska lära barnen saker det är barnen som själva ska ta reda på informationen. Så länge barnet har föräldrar som behandlar dem med respekt och låter bli att lägga sig i deras inlärning så går det bra för vem som helst att unschoola.

Min morfar är den mest öppensinnade, fritänkande och uppfinningsrika människa jag känner. Han är lycklig på ett sätt som jag aldrig har sett en människa vara lycklig förut, han har en fri själ för han har aldrig blivit tvungen att anpassa och ändra på  sig för att passa in. Han har aldrig blivit tvungen att rätta sig in i ledet. Jag tror att det är just det som syns på honom, den genuina lyckan kan bara en människa ha som har fått vara sig själv hela livet.

Idag är han gammal min morfar men man kan fortfarande se gnistan i hans ögon

Skrivet av: Shadi

Comments (15) »