Archive for Konsumtion

Gästinlägg: Dumpa dieten

Ett gästinlägg har kommit till bloggen:

Har ni sett till Facebooksidan Dumpa Dieten 2013 som just nu sprider sig på Facebook i både likes och heta diskussioner? http://www.facebook.com/DumpaDieten

Vi som skriver här idag är skaparna bakom Dumpa Dieten 2013 – en ett projekt som just nu är igång på Facebook med syftet att öka medvetenheten och sprida kunskap kring den negativa effekt som konsumtionen av vissa livsmedel har på vår miljö. Idag har vi äran att genom denna blogg få dela med oss av vår ståndpunkt i en fråga som vid första anblick kan tyckas oviktig för miljön, men som faktiskt är en större miljöbov än man kan tro; nämligen dieten LCHF.

LCHF är en diet som kommit starkt de senaste åren och som i stora drag går ut på att skära bort kolhydrater och socker ur kosten och fokusera mer på protein och fett. Proteinerna kommer i huvudsak från olika typer av kött och fettet från kött och mejerivaror, det vill säga även det från
animaliska produkter. Dessa produkter och livsmedel är de som har högst påverkan på vår jord i fråga om skogsskövling, miljöförstöring och utsläpp av växthusgaser. Vi vill att människor ska dumpa dieten i år och äta en varierad kost som inte tär på jordens resurser i onödan.

Vårt initiativ har naturligtvis skapat ramaskri bland trogna LCHF:are som menar på att de inte alls ökat sin köttkonsumtion sedan de började med dieten utan att deras fokus ligger på högre intag av fett. Vi undrar dock om inte detta fett i många fall kommer från just kött eller mejeriprodukter. De menar också att LCHF inte är en diet, utan en livsstil. Oavsett vilket menar vi att det är en kosthållning med stora negativa effekter på vår jord.

Nu ska vi förklara varför:

Proteiner kommer i huvudsak från olika typer av kött och fisk, och det är här den stora miljöpåverkan ligger. För att möta en ökad köttkonsumtion skövlas skogar för att göra plats för boskap och plats för odling av sojabönor som matas till boskapen. Även åkermarker som skulle kunna användas för att odla spannmål och annan mat till massor av människor används för djurhållning eller för att odla mat till djuren som sedan fraktas över hela jordklotet. Detta är långt ifrån ett effektivt sätt att använda jordens resurser. Det går åt enormt mycket energi för att producera kött och mejeriprodukter, och förhållandet mellan hur mycket energi som krävs och den mängd som sedan blir slutlig mat för människor är helt åt skogen.

Titta bara på den här faktan:

  • I Sydamerika odlas sojabönor på en yta lika stor som Sverige
  • En ko måste äta 100kg biomassa (torrvikt) för att producera 1kg kött.
  • Köttet står ensamt för 80% av matens växthusgasutsläpp, men ger bara 17% av den näring vi får i oss, sett ur ett globalt perspektiv.

Djurhållning och köttproduktion står för 18% av jordens utsläpp av växthusgaser – det är mer än hela transportsektorn släpper ut. Om alla i Sverige har en vegetarisk dag i veckan blir det en minskning av koldioxidutsläpp från motsvarande 233 000 bilar under ett år eller 87 500 varv runt jorden med en bil. En näringsmässigt likvärdig grön rätt påverkar klimatet hälften så mycket som en kötträtt gör.

Vi som står bakom Dumpa Dieten är på intet sätt vegetarianer, veganer eller emot att människor ska äta kött. Det vi däremot är emot är den enorma överkonsumtion av kött som pågår i västvärlden idag, en konsumtion som ökat dramatiskt de senaste decennierna. De exakta siffrorna från olika undersökningar skiljer sig åt en aning, men det handlar i runda slängar om en ca 50% ökning sedan 90-talet.

Vi tänker att vi inte kan göra allt, men att alla kan göra något. Att dumpa dieten är ett av sätten att komma närmare en bättre miljö.

Vi vill skapa debatt och diskussion och det gör vi på vår Facebooksida – gå gärna in och visa din åsikt genom en like eller en kommentar! http://www.facebook.com/DumpaDieten

/ Dumpa Dieten

Annonser

Comments (5) »

Köttkonsumtion

Jag har varit köttätare hela mitt liv, det var nyligen som jag bestämde mig för att bli vegetarian och sedan vegan. Det är av olika anledningar, mest av etiska skäl men också för att köttproduktionen innebär en exploatering på miljön och släpper ut enorma mängder miljögifter.

Här kan ni läsa en bra artikel som sammanfattar det hela:

”Vi äter idag mer kött än någonsin, totalt har konsumtionen femdubblats sedan 1950-talet. Enligt FN-rapporten Livestock’s Long Shadow kommer den globala köttproduktionen uppskattningsvis att mer än fördubblas från 229 miljoner ton åren 1999/2001 till 465 miljoner ton till år 2050.” – http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/03/stoppa-sv-lten-t-mindre-k-tt

De finns de som säger att det visst går att få ihop köttproduktion med miljövänlighet. De säger att genom att låta djuren beta på marker som ändå inte kan användas till matproduktion kan vi bibehålla vår köttkonsumtion så som den ser ut idag utan att ta odlingsbar mark i anspråk för att odla mat till djuren (en stor del av jordens odlingsbara mark används till att odla mat till köttdjur). Vi behöver inte heller förgifta miljön eftersom bete som växer på dessa marker växer helt naturligt och är så klart ekologiskt utan utsläpp av konstgödsel och gifter. Exempel som ges är ängsmark och annan vildmark såsom den amerikanska prärien. Dessa marker kan inte användas till att odla mat på men de är bra betesmarker. Win Win säger många.

Jag håller dock inte med.

För mig handlar inte ”miljövänlighet” om att enbart ta bort gifter och dra ner på CO2-utsläppen och andra giftiga gaser. För mig handlar det om att bevara den lilla orörda natur vi har kvar, jag har även en önskan att vi tar tillbaka den exploaterade mark som har tagits i bruk av människans överkonsumtion och restaurera det och göra det till nationalparker, återställa vildmarker.

Om vi skulle använda prärien och andra vildmarker som inte går att odla på till att hålla våra köttdjur i bete kommer detta resultera i en exploatering. Det naturliga kretsloppet som råder där kommer inte att kunna fortgå. Jag vill att mina barn och barnbarn ska kunna ta del av den orörda vildmarkerna, därför är jag för att människan ska ändra sin livsstil.

Det finns inte så mycket orörd mark kvar i världen idag. Om vi får mer vildmark genom att inte äta kött och mejeriprodukter 3 ggr/dag, 7 dagar/vecka tycker jag att det är ett litet pris att betala. Jag menar inte att alla ska bli veganer. Jag önskar bara att människan kunde dra ner på kött och mejerikonsumtionen. Äta veganskt 1-2 dagar/vecka. Försöka göra grytor och buljong (som man gjorde på 50-talet) istället för stora köttbitar på varje tallrik. Det finns jättegoda alternativ. Jag tror att om vi minskade vår köttkonsumtion så skulle mer räcka för alla och man skulle slippa exploaterbara jorden ännu mer och kanske att vi i framtiden kan restaurera delar av jorden som har gått till ineffektiv användning vid djurmat/matproduktion.

Det finns dock teorier om att i extremt torra redan exploaterade marker (bland annat i Nordafrika) så är betesdjur det bästa sättet att få marken att gro igen. Det är en intressant teori och jag kan köpa det. Vi kan kanske i framtiden flytta vår köttproduktion till dessa delar av världen, men detta innebär att vi fortfarande måste dra ner på vår köttkonsumtion. Det är så när det gäller allt som har med tillväxt att göra, trots att efterfrågan ökar så har vi bara en jord.

Här kan ni se föreläsningen om betande djur på torrmarker:

Comments (13) »

Snabba kickar

När Shadi var barn så hade de inga datorer, TVn var sällan på och det man gjorde var att leka hela dagarna. Hon hade det väldigt tråkigt ibland med allt eftersom så lärde hon sig att bli kreativ och hitta på saker att göra.

Jag har alltid haft tillgång till dator, familjen fick sin första Commodore 64 när jag var 6 år gammal och stora delar av min barndom satt jag bakom en dator. Jag spelade spel, gick på LAN-träffar och lärde mig även att programmera. Mitt stora intresse var datorer och de var även där min umgängeskrets fanns.

Shadi hade knappt rört en dator förrän år 2000 då hon var nästan 18 år. I Iran hade skolor på den tiden inte råd att köpa datorer och ingen hade dator hemma, det fanns inte ens något internet i Iran på den tiden. När hon flyttade till Sverige så anmälde hon sig till en internetkurs på folkhögskolan. Det var bara hon som var under 50. Hon berättar att hon kommer ihåg att skärmen helt plötsligt släcktes och hon fattade ingenting, Shadi räckte upp handen och läraren fick förklara att skärmsläckaren hade gått på och visade hur skärmen skulle sättas igång.

Shadi blev dock väldigt snabbt intresserad av datorer och satt dag och natt med att lära sig. Hon satt mest med photoshop och andra kreativa program, aldrig med spel för det stressade henne och gör det fortfarande.

Vi har pratat väldigt mycket om skillnaden i våra uppväxter och även hur det har påverkat oss. Jag gillar inte idén med att barn får tillgång till tekniska prylar för tidigt. Genom att spela spel, slösurfa, titta på TV och pilla med Ipads så blir barn hela tiden matade med snabba kickar. Barn får sällan tid att tänka, fundera och ha det tråkigt. Det är det tråkiga som föder det kreativa och får de aldrig ha det tråkigt så får de aldrig utveckla sin fantasi och kreativitet.

Det ligger i speltillverkars intresse att snabbt fånga människors intresse och skapa välbehag hos människan, det är det vad jag menar med snabba kickar. Istället för att vi ska få denna välbehagskänsla genom att vara kreativa och skapa någonting som faktiskt kräver hårt arbete och tar tid så får vi det snabbt genom att sätta oss bakom ett spel eller att titta på TV.

När jag var runt 20-års åldern så låg min kreativitet på sparlåga. Så fort jag fick tråkigt så satte jag på TVn. Jag minns att jag tittade på alla säsonger av Vänner och satt i två hela veckor, hela dagarna och tittade. Efter att jag har blivit medveten om detta har jag under flera år försökt att jobba bort mitt beroende av snabba kickar, och lära mig att ha tråkigt igen. I dagsläget försöker jag att tillåta mig själv att ha tråkigt, och att på så sätt utveckla min kreativitet. Istället för att sitta vid datorn så rensar jag ogräs, och sitter jag vid datorn så blir det mer kreativt, som t.ex. att blogga. Jag försöker tänka att om något inte kräver en arbetsinsats så är det oftast inte värt att ha. Det fascinerande är att när man väl får resultat av en arbetsinsats så känns det mycket bättre än snabba enkla kickar. Efter att ha tittat på TV-serier en hel dag känner man sig tom, men känslan av att få skörda sina första gurkor efter månaders slit i trädgården hänger kvar länge.

Dessa snabba kickar blir till slut som en drog, även om vi drar ner på dem så längtar vi efter dem. Det är därför jag inte tror på att introducera spel, Ipad etc. till barn men att sätta en tidsgräns som t.ex. en timma om dagen. Droger vill jag inte introducera till mitt barn, hur harmlösa de än verkar vara, för en drog kommer man förr eller senare vilja trappa upp.

Jag får oftast höra att jag har fel och är bakåtsträvande. De säger att dagens barn behöver få tillgång till teknik för att bli tekniskt kunniga och att det är viktigt att vara tekniskt kunnig i dagens samhälle.

Visst, jag håller med. Jag tror dock att den lilla teknik som vi behöver kunna idag kommer han att lära sig själv när han är redo. Han kanske kommer att göra som sin mamma, lära sig genom att sitta dag och natt med Photoshop under sin tonårstid. Eller genom att söka efter information på nätet, lära sig genom att aktivt söka inte genom att passivt ta emot. Jag tror dock inte att man lär sig något värt att kunna av att trycka på knappar/touchscreens på ett spel eller genom att titta på TV, däremot kan det döda fantasin.

Shadi som inte hade rört en dator förrän hon var 18 år är idag en duktig programmerare som kan  fyra programmeringsspråk. Vi läste samma utbildning, datateknik, och när vi startade utbildningen så kunde jag mycket mer än henne men idag är vi på ungefär samma nivå. Tekniskt kunnig kan man bli ändå och man blir det, tids nog om det finns intresse.

Idag förlitar man sig mycket på datorer som pedagogisk verktyg. Jag har sett att det förespråkas Ipad’s för förskolebarn för att det ska utveckla deras finmotorik. Då undrar jag, hur kan ett spel där man använder ett eller två fingrar åt gången utveckla finmotoriken mer än att lära sig att tälja en trägubbe?

Skrivet av: Joni

Comments (3) »

Att köpa sig lycklig

Har suttit och läst en del om barfotalöpning, något som jag har varit nyfiken på ganska länge. Min löpträning har varit lite för dålig på senaste tiden. Jag har istället tyckt att det är roligare med rejäla cykelturer. Ett strulande knä har också gjort mig lite tveksam till löpträning. Jag började därför läsa upp mig om barfotalöpning, eftersom det ska vara snällare för lederna.

Något som jag reagerade på var alla dessa forum som tyckte att barfotalöpning var bra, men i samma andetag utbrister ”därför har jag köpt sko1, sko2 och sko3, det funkar så bra”. Visst kan jag förstå att man vill skaffa sig någon typ av minimalistiskt skodon om man vill hålla på med detta, eftersom det kan vara lite väl jobbigt att vara helt barfota, men 3-5 par inköpta på kort tid? Behöver man verkligen det? Jag tror inte det.


Anledningen är nog snarare att i vår kultur är det en ryggmärgsreflex att så fort vi blir intresserade av något ska det shoppas till förbannelse. När jag tänker efter är det väldigt återkommande inom alla mina intressen jag har. Läser man på cykelbloggar handlar minst 50% om vilka nya grejer man har skaffat inför säsongen. Långt innan saker har blivit utslitna ska det köpas nytt och häftigare. Till och med inne på rakknivsforum (ja, det finns faktiskt sådana) handlar det i stor utsträckning om de senaste inköpen man har gjort. Jag gillar som sagt att raka mig med rakkniv, men för många andra verkar det resultera i en köpmani, med fler rakknivar än tio män man kan göra slut på under sina livstider som resultat.

När jag rannsakar mig själv så har jag definitivt haft detta beteende själv. Vi uppfostras till att bli goda konsumenter, överallt i samhället får man se konsumismpropaganda. Innan jag började tänka efter var det en naturlig reaktion att så fort man hade lite pengar på fickan att köpa sig något nytt och häftigt, det var ju vad alla andra gjorde.

För några år sedan började jag fundera på vad som verkligen gjorde att jag mådde bra, och började se ett mönster. När jag av någon anledning inte har mått så bra psykiskt så har det nästan ofelbart lett in på att jag har börjat döva känslorna genom att börja planera att köpa någon ny ”rolig” pryl. När jag väl hade gjort det, så var det ju kul i någon vecka eller så, men snart var man tillbaks i samma sinnesstämning. Inget hade ju egentligen förändrats, jag hade bara glömt problemet för tillfället genom att uppleva en köpeufori.

Fortfarande måste jag noggrant tänka mig för när något ska köpas. Behöver jag verkligen denna saken, eller vill jag bara ha den? Det är väldigt lätt att slinka dit, och köpa onödiga prylar. För min del är det alltså helt klart beroendeframkallande med konsumism, så det är ju egentligen inte helt förvånande att man kan få ett helt samhälle på kroken med en sådan drog.

Jag är helt övertygad om att de flesta skulle må bra av att ta sig en funderare på vad de verkligen behöver köpa. Köper man inte för att döva sina känslor så kan man kanske ta tag i sina problem på ett bättre sätt. Det är också ett faktum att våra resurser inte räcker till för den konsumtionstakt som vi har idag. Slutar vi använda våra resurser till tom konsumtion skulle man kunna använda något av de kvarvarande resurserna för att bygga ett hållbarare samhälle.

Skrivet av: Joni

Comments (4) »