Archive for Att föda

Att föda barn

När min mamma var 5 år gammal så föddes hennes lillebror. På den tiden för ungefär 50 år sedan så födde de flesta kvinnor i hemmet tillsammans med familj, vänner och byns barnmorska. Hon brukar berätta om den dagen med kärlek och glädje.

Hon hade under en lång tid noterat att hennes mammas mage växte, de hade berättat för henne att där i låg hennes syskon, men hon förstod inte riktigt. Vadå, ligger ett syskon i min mammas mage? Tankarna var alldeles för abstrakta för henne och hon kunde inte greppa det så hon slog ifrån sig det. En morgon så  märkte hon att hennes mamma rörde sig annorlunda, hon andades på ett helt nytt sätt, så hade hon aldrig sett sin mamma innan. De var ensamma hemma, storebror var i skolan och pappa jobbade.

Hennes mamma hade börjat med storstädning, hon plockade undan i rummet (de levde i två rum och kök), sopade, tog fram nya och fina sängkläder och drog fram madrasser och bäddade fint (på den tiden sov alla på en stor gemensam madrass på golvet). När en värk kom så satte hon sig på huk och slappnade av och andades.

-Vad gör du mamma? frågade hon.

Min mormor log mot henne och sa: I dag ska du få ditt syskon.

Hela dagen hjälptes de åt att plocka undan, göra fint för lillebror ankomst. De hjälptes åt och mormor andades mellan värkarna.

På kvällen så kom alla släktingar på besök,  de kvinnliga släktingarna och barnmorskan hjälpte till med förlossningen och de manliga satt i ett annat rum och väntade med spänning på barnets ankomst. Det pratade, det skrattades och de fikades på te och frukt hela kvällen och natten. Min mamma gick ut och in mellan förlossningen och gemenskapen utanför. Till slut var hon så trött att hon inte orkade hålla sig vaken mer trots att hon försökte. Hon somnade och innan hon stängde ögonen så sa hennes moster: Sov nu, imorgon när du vaknar så kommer du att ha ett litet syskon.

På morgonen så vaknade hon med en glädje i kroppen, bredvid låg hennes mamma med ett litet knyte i famnen, så det var alltså hennes lillebror. Idag har hon väldigt starka band med sina syskon. De bor alla i USA och de har i perioder levt tillsammans i vuxen ålder. Hon säger alltid att denna händelse har fört dem närmare varandra, hon känner ett starkt band med sin bror som inte går att förklara.

Att föda barn är det vackraste och mest fantastiska som jag har varit med om, att dessutom få dela denna glädje med min sambo har fört oss närmare och just det har gjort att vi har knutit ett starkt band mellan oss. Det kändes dock inte så här i början av min graviditet, det kändes osäkert, okänt och jag var rädd. Jag fick genom hela min graviditet sätta mig in i ämnet, lära mig att känna min kropp och lära mig avslappning och andning. Det var på grund av flitigt arbete som jag kände glädje vid min förlossning och välkomnade värkarna.

Jag funderar på om jag hade behövt en sådan förberedelsetid om jag hade sett och varit med på förlossningar ända sedan barnsben, jag funderar på om vi förbereder oss bättre inför våra egna förlossningar (både män och kvinnor) om vi får vara med och se det naturligaste i hela världen, att se en människa födas. Att medverka i en förlossning och dela glädjen och känslorna är bland det vackraste som finns.

Skrivet av: Shadi

Annonser

Comments (7) »