Förlåtelse

”Darkness cannot drive out darkness. Only light can do that. Hate cannot drive out hate. Only love can do that.”- Martin Luther King Jr.

Jag har ett tag nu levt efter filosofin att man behöver förlåta för att komma över människor som har gjort en illa eller sårat en i livet. Förlåtelse är en inre process och det går ut på att förlåta andra människors handlingar, hur hemska de än har varit.

En förlåtelse betyder inte att man förnekar eller förminskar smärtan man har känt eller rättfärdigar den andres handlingar, eller att man låtsas som att det aldrig har hänt. Det handlar om att man inser hur mycket av ens energi som sorgen, hatet eller hämdlystenheten har tagit av ens liv och hur mycket man är villig att fortsätta skada sig själv för att upprätthålla denna sorg och hat genom att låta det ta en stor plats i ens liv.

Förlåta någon gör man inte över en dag, det kan ta månader och ibland flera år. Det finns fortfarande människor som jag har svårt att förlåta och för mig kommer det nog att dröja flera år innan jag når det stadium då jag kan anse mig ha förlåtit dem. Det viktiga är att man bestämmer sig för att ta steget, det är först då som den inre processen börjar. I början kände jag mig bara illamående vid tanken på förlåtelse av vissa människor som har gjort mig illa. Ska jag berätta för en människa som har sårat mig djupt att jag förlåter dem, en människa som kanske aldrig ens kommer att uppskatta min förlåtelse?

Man behöver inte berätta att man förlåter någon, det är ju inte för den personens skull vi förlåter utan för vår egen skull för din egen sinnes frid. Det behöver inte betyda att vi ska gå fram till personen och berätta att man förlåter denna, det skulle ju då bli som att man sa att ”det du gjorde var ok”. Det är en inre process som gradvis leder till känslor av frihet och självständighet. En känsla där man inser att ens förflutna inte längre styr över ens liv. Man låter sig inte längre vara ett offer, man låter sig inte längre identifieras med det hemska som har varit. Man behöver inte längre använda sin ilska som vapen och attackera när man känner sig sårad för man har förlåtit och slutat känna ilska mot den person som har sårat en, man vill inte längre göra någon illa tillbaka. Att såra någon tillbaka skadar en själv mer än det skadar dem.

För er som vill läsa mer om processen att förlåta så rekommenderar jag denna blogg, det har ofta hjälpt mig i svåra stunder.

Tinybuddah

Skrivet av: Shadi

Annonser

2 svar so far »

  1. 1

    Irmelinis said,

    Helt rätt. Jag har slutat hata och börjat förlåta och förstå. Det är skönt och befriande.

  2. 2

    maiijjaa said,

    Jag har mycket förlåtande framför mig! Mycket av det jag varit med om är förträngt, och jag vet inte om jag vill lyfta på locket. Jag vet att det skulle innebära en intensivt mörk period för mig, samtidigt som jag vet att jag skulle gå lyckligare ur perioden. Jag har svårt att ta mod till mig att verkligen göra det. Men jag tror helt och fullt att man mår bättre av att förlåta och älska.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: