En survivalists berättelse

Shadi skriver:

Min mormors far var survivalist, han hade tillbringat hela sitt vuxna liv med att lagra mat, vatten och förnödenheter i familjens källare. Hans fru hjälpte till, tog vara på skörden och bytte ut vattnet som de förvarade i lerkärl. Då kom andra världskriget, det blev en massiv hungersnöd i Iran, folk svalt och de allra flesta var undernärda men min mormors familj hade lagrat mat och de klarade sig. De fick fortfarande ransonera maten men de var varken undernärda eller svalt. Min mormor berättade att att hennes far var smart, han kunde mycket om hur människor fungerar under svält. Han förklarade för barnen att de inte skulle berätta för någon att de åt mat hemma, inte i skolan, inte för vänner och inte ens för släktingar.

Mormors far visste att om en sådan nyhet skulle komma ut i ett svältande samhälle så skulle folk med våld försöka ta deras mat och de hade ransonerat maten så pass att enbart deras egen familj skulle klara sig med den. Staten kom till slut med förnödenheter, invånarna fick dampokhtak (en persisk maträtt som består av bondbönor och ris)  för att få bukt på svälten. De ställde upp stånd i centrum där de delade ut maten till invånarna. Mormors mor hämtade inte maten, den var till för de som hade det sämre sa hon, men efter en vecka började grannar, vänner och bekanta undra varför de aldrig syntes till vid matköerna. Så även de började hämta mat för att inte väcka misstankar om att de hade ett matförråd. Min mormor berättar att maten de fick från staten var full av stenar och sand. Invånarna blev förvisso blev mätta men de allra flesta var kraftigt undernärda och sjukdomarna florerade i samhället. Min mormor berättar ofta hur mycket hon är tacksam sina föräldrar för att de förberedde sig och sin familj inför kriget.

För att fortsätta på Jonis survivalistinlägg vill jag här prata om hur viktigt det är att vara förberedd rent psykologiskt. Det materiella förberedelsen är förvisso viktig men det är även kunskapen om hur människor och samhället fungerar i kris och hur man själv fungerar och agerar i krissituationer. För det spelar ingen roll hur mycket man har ansträngt sig med att lagra mat, vatten och mediciner, man måste även ha en plan för hur man ska kunna behålla det, hur man ska klara sig i krissituationer om man blir tvingad på flykt och hur man ska agera bland folk för att inte väcka misstankar om att man har förnödenheter hemma. För hur illa det än låter så måste man hålla allt detta hemligt trots att man ser hur folk lider utanför. En survivalist har sina förnödenheter ransonerade och det går inte alltid att dela med sig av dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: