Archive for september, 2012

Är gräset grönare på andra sidan?

Vi har sen lillen föddes bestämt oss för att flytta utomlands, jag har under vissa perioder stört mig på Sverige och vart Sverige är på väg och nästan längtat att få komma bort härifrån, få komma ut ur landet och ta del av andra ”bättre” länder med kulturer som passar oss mer.

Det var inte förrän jag var i skogen tillsammans med hundarna och lillen på ryggen för en månad sedan som jag började fundera på varför jag känner så. Jag gick på en skogsstig, plockade blåbär som både jag och lillen frossade i oss. Det gick upp för mig att något så självklart för oss som allemansrätten inte finna i många andra länder, det kommer att vara något som jag kommer att sakna mycket. En lag som tillåter alla, fattiga och rika att nyttja jorden som faktiskt tillhör oss alla.

Jag har sedan dess funderat ännu mer, varför har jag ett sådan längtan att komma bort? Kommer jag att trivas bättre någon annanstans? Kommer mina problem att försvinna av att jag försvinner härifrån? Mitt svar blev nej, det kommer inte att försvinna. Det finns bra och dåligt i alla kulturer, det finns fina och elaka människor i alla kulturer och jag kommer inte att vara lycklig någonstans förrän jag har lärt mig att vara lycklig där jag är nu. Jag tror att lycka är det man bygger tillsammans med andra runt sig, det finns alltid likasinnade runt oss som vi kan inkludera i vår gemenskap och det är de som gör oss lyckliga. Lycka skapar man inom sig själv.

Jag kände även likadant i Iran vissa perioder, jag kände även där att bara jag kommer bort från detta land så blir jag lyckligare. Idag så har jag glömt bort alla dessa negativa tankar jag hade i Iran, idag när jag tänker tillbaka på livet i Iran så minns jag bara de positiva och jag har ibland tänkt tanken att bara jag bodde i Iran så skulle allt vara bra. Människan har ett selektivt minne och man minns många gånger bara det positiva.

Det kommer alltid finnas någonting som gör oss alternativa och unika i alla länder och alla kulturer man hamnar i. Man kommer alltid att vara annorlunda i några frågor, det är ju det som gör oss mänskliga, våra olikheter. Det viktiga är att man väljer att umgås med människor som accepterar en för ens olikheter och låter en visa dessa sidor.

Nu måste vi ändå flytta härifrån, de svenska lagarna förbjuder oss att leva det liv vi vill, men efter den skogspromenaden kan jag inte sluta att tänka på att jag nog hade levt kvar här om det gick. Jag känner att dessa lagar tvingar oss på flykt från detta land. Hade jag kunnat hade jag stannat, för Sverige och den svenska kulturen är ändå ganska fin när man tänker efter.

Skrivet av Shadi

Annonser

Comments (6) »

arbeta, arbeta, ARBETA…

Jag har börjat leta efter bra barnfilmer till lillen på senare tid, jag vill ha några på lager för den dagen han vill börja titta. Vi har ingen TV hemma men både jag och sambon är filmfantaster och älskar att bli inspirerade av bra filmer och även dela med oss av detta intresse till lillen.

En film som jag älskade när jag var liten och som jag har sett många gånger är Resan till melonia. Det är en film från 1989, en fantastisk film med ett underbart budskap. Jag och sambon såg den förra veckan för att se vad vi tycker om den nu som vuxna och det var väldigt kul att se den för vi såg den i ett helt annat ljus. Filmen har ett socialistiskt budskap som man som barn inte tänker på, den typen av socialistisk ideal som alla hade på 80-talet och som var fint, rent och människovänlig. Jag är inte och har aldrig varit socialist själv men jag kan se det fina med det och varför många väljer att bli socialister när jag ser denna film.

Filmen handlar om två öar, Melonia och Plutonia. Melonia är en fin och vacker ö med orörd natur och där dess invånare plockar mat från träden och alla lever i harmoni, man gör vad man vill på dagarna och på ön finns det magiska krafter. Plutonia som var lika vacker som Melonia en gång i tiden är idag full av fabriker och rök. Alla djurarter är sedan länge utrotade och ön styrs av de två direktörerna Slug och Slagg. I fabrikerna jobbar barn hela dagar och nätter och Slug och Slagg piskar på dem och skriker: arbeta, arbeta, ARBETA…

Dåtidens socialism var för att dra ner på arbetet, stoppa exploateringen av vår natur, stoppa tillväxten och låta alla göra vad de vill med sina liv. Även om många fortfarande har denna fina socialistiska syn idag så låter dagens svenska socialistiska politiker som Slug och Slagg, de enda ord man hör är: arbeta, arbeta, ARBETA…

Vad tror ni, har jag fel?

Skrivet av Shadi

Comments (5) »

Jag gjorde det!

Shadi skriver:

För ett år sedan så startade jag ett företag tillsammans med min bästa vän Maria, det är ett företag där vi håller hundkurser. Vi har under detta år planerat och förbetett för att vi nu till hösten ska börja vår kursverksamhet. Jag har under hela detta år planerat att ha lillen med mig på jobbet. Jag vill att han ska ha som vana att följa med mig dit, att följa med sin mamma på jobbet ska bli en naturlig del av hans liv.

Jag och Joni har under det här året pratat mycket om hur vi ska lägga upp livet så att detta ska möjliggöras så bra som möjligt. Vi kom fram till att under de första månaderna så ska Joni följa med på varenda kurstillfälle som jag och Maria håller i. På så sätt blir lillen van vid miljön och han kan långsamt lära sig att anpassa sig och med tiden underhålla sig själv eller hjälpa till när vi håller kurs.

Vår kursverksamhet har varit igång i 2 veckor nu och det har varit någon kurs varje dag, vi har från början varit ärliga med att kursen välkomnar barn och att min son ska vara med och som tur är har vi bara blivit positivt bemötta.

De första dagarna så kände han sig obekväm, han började gråta/gnälla ofta och han visste inte riktigt vad han skulle göra. Joni fick dessa dagar hela tiden stötta och trösta honom. Under dessa  två veckorna så har lillen helt själv hittat sin egen roll, han har börjat hjälpa till genom att duka fram fika tillsammans med pappa, han har hämtat pennor till mig om jag behöver det och han har suttit och belönat hundarna som sitter i burarna för att de inte ska börja skälla.

Joni har varit med honom hela tiden och de första dagarna så krävdes det ständigt tröst, stöttning och hjälp. Med tiden så blir det enklare och enklare. Idag så skulle vi hålla en kurs efter lunch och Joni sov tillsammans med lillen. När kursen startade så vaknade lillen medan Joni fortfarande sov, jag tänkte att jag får testa att ha honom ensam utan Joni men blir det jobbigt så får jag gå och väcka honom.

Han var med medan jag höll kurs och när jag upplevde att han behövde närhet så satta jag upp honom på ryggen, efter ett tag så blev han grinig så jag fick väcka Joni. Jag och lillen gjorde det dock, 30 minuter var jag helt själv med mitt barn på jobbet och det var en fantastisk känsla! Jag tror att ju mer han får vara med desto mer kommer han att känna sig hemma och hitta sin plats.

Comments (9) »

Vad är en demokrati?

Shadi skriver:

Jag satt för ett tag sedan på ett gruppmöte i skolan. Vi skulle presentera ett viktigt arbete och diskussionen handlade om vilken dag denna presentation skulle äga rum (vi fick välja själva). Det var en gruppmedlem som inte kunde alls den dagen som alla andra ville presentera eftersom hennes dotters förskola hade studiedag. – Vi röstar,  sa en av gruppmedlemmarna och alla röstade för att hålla föredraget på just den dagen som tjejen inte kunde. Jag protesterade och fick som svar att gruppen är ett demokratiskt system.

Jag frågade vad de menade med ett demokratiskt system och fick som svar: ”När majoriteten av individerna i en grupp människor bestämmer i en fråga”.

Jag blev helt mållös, är det verkligen detta dessa studenter, 19 år gamla och nyutexaminerade från det svenska gymnasiet har fått lära sig? Eftersom demokratifrågan är en sådan hjärtefråga för mig så gick jag samma dag till vår seminarielärare och bad om att få ta upp denna fråga på nästa seminarium. Det visade sig att många fler i klassen hade denna uppfattning om demokrati, att det är majoriteten som bestämmer i en fråga.

I den svenska läroplanen står det klart och tydligt att barn i skolan ska lära sig ”demokratiska värderingar”. Så vad är demokratiska värderingar? Så här står det i nationalencyklopedin:

”har den språkliga betydelsen folkmakt eller folkstyre. Vad detta skall innebära råder det delade meningar om särskilt som demokratin, liksom de flesta andra samhällsföreteelser, befinner sig i ständig förändring.”

Så vad är demokrati egentligen? Vad är skillnaden på demokrati och majoritetsförtryck? Lär vi ut rätt värderingar om vad demokrati verkligen handlar om i förskolor och skolor eller tror vi att vi lär dem rätt? Vad får de med sig ut sen i samhället?

Mina demokratiska värderingar:

En demokrati är ett system där alla människor kan och ska ges möjlighet att leva enligt de filosofier, religioner och övertygelse de själva vill så länge dessa filosofier, religioner och övertygelser inte är dokumenterat skadliga. 

Vad är majoritetsförtryck?

Ett system där majoriteten av en befolkning bestämmer utan att ta hänsyn till minoriteten.

Jag frågade en lärare hur undervisningen av de demokratiska system ser ut i skolan och tog upp min oro över hur jag upplevde nyblivna studenter har tolkat vad en demokrati är. Hon svarade: Jag försöker att visa för barnen att majoriteten inte bestämmer över minoriteten men det är svårt att visa vad en demokrati är och även om jag och de flesta av mina kollegor försöker så är det inte säkert att alla förstår skillnaden mellan en demokrati och majoritetsförtryck.

Jag blir orolig av att höra sådant, när även vår riksdag börjar utöva majoritetsförtryck som att förbjuda hemundervisning (som är dokumenterat lika bra och bättre än vanlig skola) så undrar jag vart vårt land är på väg. Sverige har blivit en semidemokrati och i skolan så lär man våra barn att majoriteten vinner över minoriteten, inte på grund av att lärarna medvetet vill, utan på grund av knappa resurser, utslitna lärare, stora klasser och djungelns lag. Vad dessa barn som är våra framtida politiker kommer att göra med Sveriges bestående demokratiska kultur är det ingen som vet. Det enda jag vet är att det blir svårare och svårare att leva som man själv vill i Sverige.

Comments (6) »

Magkänsla

Shadi skriver:

Om någon frågar mig vad magkänsla är så är det den där pirrande tryckande känslan jag får i magen när något inte känns rätt, oftast kommer det med att jag har lite svårt att andas och får ett tryck över bröstet. Jag tycker att det är viktigt att följa sin magkänsla alltid, den finns där för att rädda oss ur faror. Vi har en inbyggd känsla av att överleva och magkänslan är den absolut första indikationen på att någonting inte står rätt till.

Det är inte många som följer sin magkänla har jag märkt, jag har inte gjort det i perioder med förödande konsekvenser. Jag har börjat fundera på vad det är som får oss att gå emot magkänslan och göra saker som egentligen är destruktivt för oss. För mig har det i perioder varit tryck och krav utifrån som har gjort att jag kört över min magkänsla helt, som när jag jobbade heltid för några år sedan som programmerare. Jag hade jobbat i 3 månader då jag började känna den där pirrande, tryckande jobbiga känslan i magen och över bröstet. Jag ignorerade den, jag ville ju göra karriär, ville använda min utbildning för att jobba. I ett helt år tryckte jag bort dessa känslor fram till att jag en dag inte klarade av trycket mer. Jag blev sjukskriven och efter det sa jag upp mig. Det en ständig kamp att hitta tillbaka till sin magkänsla efter det, Vad är rätt? Vad är fel? Vad vill jag göra?

Jag blev helt ställd av den sista frågan, vad vill jag göra egentligen? Ingen hade frågat mig den frågan någonsin i livet, jag hade aldrig ställt mig den frågan förut. Hela mitt liv hade jag gjort det som förväntades av mig att göra. Gå på förskola, gå i skola, få bra betyg, söka till en bra utbildning, jobba jobba jobba. Hela mitt liv hade baserats på andras förväntningar av mig, jag hade bokstavligt talat tvingats in i det för det var ingen som lyssnade på mina protester och vad min magkänsla sa var fel just då.

Vid inskolning på förskola så gjorde det ingenting att jag grät lite vid lämning för det gick ju över snabbt, vid skolstart var det ingen som lyssnade på mig när jag sa att jag inte ville går dit, skolan är bra för dig sa alla och försökte göra skolan så bra som det gick för mig istället för att ta mig därifrån. Efter gymnastiken i skolan var det ingen som respekterade att jag inte ville duscha naken med de andra, sådana är reglerna hette det. Så fortsatte det år efter år och för varje gång  jag och min magkänsla blev överkörda av andra så lärde jag mig att det var ok att köra över sin magkänsla.

Det jag skrev ovan är ett normaltillstånd för majoriteten av världens barn, de lär sig aldrig att respektera sin magkänsla och följa den. De lär sig under hela sin uppväxt att magkänslan ska man trycka undan och lyssna på vad samhället vill ha istället. Sakta men säkert formas vi till de individer vi är idag. Människor som har drömmar men aldrig vågar ta steget och uppfylla dessa drömmar.

För mig tog det många år att hitta vad jag vill ha, jag tog ett städarjobb på ett äldreboende och där fick jag rum att fundera medan jag moppade golven. Jag tänkte och tänkte och tänkte. Vad vill jag? Den frågan var svår att svara på för hela tiden dök det upp tankar som egentligen inte var mina utan andras förväntningar av mig. Under de åren så lärde jag mig att bygga upp min magkänsla igen, den hade tynat bort med det lilla som fanns kvar lyssnade jag på varenda gång. Det gjorde så att den blev starkare och starkare. Idag försöker jag att aldrig gå emot den, visst händer det ibland men sällan längre och visst har det bidragit till att jag är fattig men jag är lycklig.

Comments (5) »