Varför diskrimineras barnen?

Joni skriver:

Som en fortsättning på mitt förra inlägg om att investera tid så har jag funderat en del på hur barn behandlas i vårt samhälle. Som ett tankeexperiment kan man läsa denna texten:

  • Det är accepterat att skälla ut barn offentligt.
  • Det är vanligt att barn inte får komma på t.ex. bröllop.
  • Barn har inte rätt att bestämma över sin kropp (någon annan bestämmer när de får/ska gå på toa, vilka kläder de ska ha på sig, vad och hur mycket de ska äta etc.)
  • Barn (i skolålder) är tvingade enligt lag att gå och arbeta (gå i skola) utan lön, kanske blir mobbade, och de har ingen rätt att sluta oavsett hur dåligt de mår av situationen.
  • Vissa offentliga platser tillåter inte barn, eller är inte socialt accepterat för barn att vara på (nattklubbar, barer, vissa restauranger etc.).
  • Det är accepterat att vara nedvärderande mot barn/unga som uttrycker starka åsikter.
  • Barn har ingen rösträtt.

Testa nu att byta ut barn mot t.ex. kvinnor/invandrare/svarta eller dylikt. Blir det inte bisarrt? Varför är det så ok att diskriminera barn?

Annonser

8 svar so far »

  1. 1

    Så sant! Det är så väldigt tråkigt att det ser ut såhär, det är först det senaste året jag blivit uppmärksam på hur barnovänligt vårt samhälle är. Det oroar mig inför framtiden, att jag ska känna mig nervös, obekväm och ovälkommen när jag är ute i samhället med mitt barn och att hen ska känna av de vibbarna 😦

  2. 3

    Amanda said,

    Du har så jäkla rätt! Blir arg och ledsen när jag tänker på det, och jag är glad att vi inte bor i Sverige längre pga skolplikten.

  3. 4

    Karro said,

    Kunde inte sagt det bättre själv!

  4. 5

    Michaela said,

    Nja, fast det är väl ändå en stor skillnad, tycker jag. ”Kvinnor, invandrare och svarta” är fortfarande vuxna personer och barn är barn. Det går ju inte att jämföra.
    Lika lite som det är rimligt att förvänta sig att barn skall ha försörjningsansvar för sin familj, lika lite tycker jag det är rimligt att de skall ha rösträtt. Hur många barn är insatt i politik? (Visserligen är många vuxna inte heller det, men jag har faktiskt aldrig träffat ett barn som ens är i närheten av de snittvuxnas medvetenhet inom ämnet.)
    Och nattklubbar – tja, folk dricker, röker, är fulla och högljudda, det är nog mer för barnets skull att det inte är en passande miljö där, tror jag.
    Och jo, jag har full förståelse för att en del väljer att ha barnfria bröllop. I en del sammanhang vill man bara inte riskera att någon skall skrika eller gråta. Det är ett fåtal timmar i antagligen en av de största tillfällena i sitt liv, jag kan faktiskt inte förstå att man tycker att det är nedvärderande mot småbarn att inte vilja ha dem där just då, det är ett faktum att barn är mer högljudda än vuxna på olämpliga ställen. (Och ja, självklart kan vuxna också vara högljudda och störande, men på ett bröllop är det nog inte många vuxna som skulle börja galltjuta mitt i ceremonin.) Om det är fine för brudparet är det väl toppen, men jag skulle inte klandra några som väljer att ha det barnfritt.

    Däremot håller jag helt med om att många är ytterst respektlösa mot barn, jag kan på riktigt bli chockad över hur folk tilltalar sina barn. Respektlöst, snäsigt, otrevligt. Eller att de helt enkelt låter bli att svara dem! Hur ofta hör man inte ett barn som säger ”mamma, mamma” hundra gånger och föräldern totalignorerar! Ofattbart.

    • 6

      Michaela said,

      Alltså, jag håller med i grundtanken (?), att många vuxna behandlar barn ytterst respektlöst, men lika lite som jag tycker att barn skall ha samma skyldigheter som vuxna tycker jag att de kan åtnjuta samma ”rättigheter”, och här snackar vi alltså inte om rättigheter som respekt, mat, människovärde et c naturligtvis, men att barn skall ha rösträtt och att de blir diskriminerade om de inte får vara med precis överallt, även på nattklubbar, tycker jag är…ja, vet inte hur jag skall uttrycka det, men jag håller inte med iaf. 😉

  5. 8

    M said,

    Det är helt sjukt!
    Jag tycker att det är hemskt också att det är helt accepterat för människor att prata till mig som ung, 18år, på ett sätt som att jag inte förstår mitt eget bästa, och att jag aldrig gjort det, att jag kommer förstå sen när jag blir äldre. Och att jag borde förstå att jag har för stora drömmar och mål, att de inte är realistiska.

    Men jag måste ju stå på mig, annars blir jag som dessa bittra människor med 7-4jobb och inget liv. Jag vill någon annanstans och jag vill uppnå andra saker än dem velat. Och för dem kan det ju ses som en omöjlighet eftersom att de aldrig tänkt i banorna att de skulle kunna ut och resa och flytta exempelvis. =)


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: