Varför är det så viktigt att prata korrekt?

Jag pratar tre språk, persiska, svenska och engelska. Jag är ungefär lika bra på alla tre språk men pratar inte något helt perfekt. Jag har svårt för orden han och hon, jag brukar blanda ihop dem och får oftast rätta mig själv eftersom det inte finns några könsbestämda pronomen i persiskan.

Jag blandar oftast ihop ordspråk och ibland när jag är riktigt trött så kan jag glömma ord. Eftersom jag enbart pratar persiska med lillen (och min mamma när hon är här) och svenska med alla andra så jobbar min hjärna ständigt mellan två olika språk och ibland kan jag känna mig lite slutkörd.

Det är då ganska skönt att ha en förstående sambo som inte bryr sig om att jag säger ”kan du lägga krukan på golvet” istället för ”kan du ställa krukan på marken” eller ”Man skvätter vatten i hinken” istället för ”man häller vatten i hinken” för sådana misstag gör jag ofta.

Så ser dock inte samhället ut idag, det är väldigt viktigt att man pratar korrekt svenska och jag har fått en känsla av att man ses som lite korkad om man inte gör det. Jag har två kompisar som jag umgås med mycket, de kommer båda från Iran och har levt i Sverige i 10 år. De har alltså under dessa 10 år lärt sig svenska, tagit sig igenom komvux och klarat alla kunskapskrav och haft betyg nog att komma in på universitetet (sjuksköterskelinjen som jag läser). Båda har universitetsutbildning fråg Iran och är de mest kunniga och bildade människor jag känner. De är väldigt empatiska och de kan väldigt mycket om yrket.

De pratar dock inte korrekt svenska, de gör sig förstådda men de kan blanda ihop ordspråk, han och hon, en och ett och ibland hamnar verbet inte på sitt rätta ställe. De har förutom det en brytning.

När jag pratar med dem så berättar de att de har det väldigt svårt att bli accepterade i klassen och folk tar de inte på allvar under grupparbeten. Det ses ner på dem och de känner att folk anser dem vara lite korkade, man pratar högre när man ska förklara något för dem, riktar aldrig blicken mot dem när man pratar till hela gruppen. Ja, sådana småsaker som man själv kanske inte tänker på men som känns hårt för den som blir utsatt för det.

Jag tycker att det är mycket märkligt att vi är så fokuserade på språk, varför är det så viktigt att alla pratar korrekt enligt en viss mall och varför är det så viktigt att alla stavar korrekt? I Sverige så spelar det ingen roll hur allmänbildad, kunnig, smart och underbar person man är. Kan man inte korrekt grammatik eller stava korrekt så anses man vara korkad. Det är nästan lite pinsamt att stava fel.

Jag ser ofta barn och föräldrar interagera med varandra i stan, bussen eller affären. Barnet säger kanske något i stil med: ”När vi bakade pizza förra gången så skärde vi upp tomaterna och sen…”. Det dröjer inte länge innan föräldern avbryter barnet och säger ”skar upp tomaterna…skar”. Barnet rättar sig då snabbt och fortsätter ”…skar upp tomaterna…”.

Tänk vad mycket fina underbara tankar vi inte hör från våra barn när vi avbryter dem så och rättar, varför ska vi rätta gramatiska fel egentligen? Är det för att våra barn ska slippa känna sig dumma i skolan? För att de anses lite korkat att säga skärde istället för skar?

Jag minns en sak som min persiskalärare lärde oss under gymnasiet, hon sa att de största poeterna oftast har grammatiska fel i sina texter. Men detta är acceptabelt i det perskiska språket eftersom det bidrar till att förhöja och medla känslan.

Att vara så fokucerade att tala korrekt bidrar till att vi tappar känslan och kärleken till att prata. Då skapar vi ramar för hur man får prata och det finns inte ord nog att beskriva alla våra underbara känslor, vi behöver exprementera med språket för att få fram våra innersta djupaste känslor.

Skrivet av: Shadi

Annonser

7 svar so far »

  1. 1

    LottaLuvin said,

    Ja, vi korrigerar språk, röstläge, uppförande, utseende.. och vi tror att vi gör varandra en tjänst. ‘Kom hit, kliv in i lådan! Här är det TRYGGT! Därute är det FARLIGT!’
    Inte bara ska vi tala korrekt, vi ska VARA korrekta. Likformiga. Zombies.
    Det är sorgligt hur rädda vi är. För livet. För vår egenart.
    Fastän det är det vackraste vi har, och något att verkligen värna. ❤

    Lev mjukt
    /Lotta

  2. 3

    Maria E said,

    Verkligen sant. Jag har funderat mycket över den språkundervisning man fick i skolan. Så otroligt bortkastat! Jag läste tyska i sex långa år, men när jag var i Tyskland var jag totalt stum. Fick inte ur mig ett ord. Allt jag mindes var de feta röda strecken där grammatiken blivit fel. Hur var det nu med dativen? Eller är det där ett ackusativ? Det finns ju också alltid en massa undantag oxå som ligger och lurar så man kan aldrig vara helt säker… Bäst att inte säg nåt alls så blir det inte fel! Och då är jag ändå språkbegåvad…

    • 4

      shadip said,

      Jag håller med, alla språklektioner är slöseri på tid. Jag känner ingen som kan använda skolspråken. Jag är helt emot grammatik, varför ska man ta något så fritt och vackert som ett språk och skapa regler kring det? Att begränsa språk bidrar till att vi begränsar oss själva.

  3. 5

    Lisa said,

    Så fint skrivet – jag håller med kolossalt. En lite OT sak jag tänkte på: För tvåspråkiga barn kommer det ofta ett skede runt 3-4 då deras språkutveckling kommit så långt att de kan börja exprimentera med språken. Vuxna kan ofta uppleva det som en tillbaka gång, från att ha talat korrekt börjar barnet blanda meningsuppbyggnadet och så. Men egentligen handlar det tydligen om att barnet slutar härma och istället börjar greppa att det är olika språk och leker med språken. Kan tänka mig att om någon då klampar in och pillar och ställer tillrätta måste det döda inte bara kreativit utan också språkförståelse? Hur som helst är det ju fruktansvärt tråkigt att prata med nån som rättar en, barn som vuxen.

    • 6

      shadip said,

      Vad intressant! Det hade jag ingen aning om! Det är så häftigt när barn exprementerar med språk tycker jag. Man kan verkligen lära sig så mycket av de nya ord de hittar på. Det ska bli spännande att se hur lillen exprementerar mellan språken. Han kanske kommer på nya ord som vi kan använda. Han är dessutom trespråkig, persiska, finska (Jonis modersmål) och svenska 🙂

  4. 7

    Eva said,

    Vad intressant att läsa! Det här är något jag tänkt på helt nyligen, eftersom jag handleder två studenter i ett examensarbete och båda har ett annat hemspråk än svenska. Helt naturligt skriver de en del fel, men jag har bestämt mig för att fokusera på vad de försöker säga, hur de resonerar, hur de behandlar sina resultat. Om allt det är bra kommer jag att hjälpa dem att korrigera svenskan, dels som en lärprocess, dels för att de ska bli godkända. En anledning är att det är precis så som akademiker arbetar. Om jag inte språkgranskade mina artiklar med hjälp av en infödd engelsktalande person skulle jag ALDRIG få något publicerat. Då menar jag att jag kan göra samma sak för mina studenter istället för att stjälpa dem för att de inte talar perfekt svenska.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: