Barnomsorgsalternativ

Jag tänkte skriva om olika barnomsorgsalternativ för föräldrar och barn världen över. I Sverige finns det inte så mycket att välja på, vi har förskolan som är kraftigt subventionerad. Dagmammor och familjedaghem var vanligare förr men idag så försöker många kommuner (däribland vår kommun) att fasa ut dem till fördel för förskolan.

Det kan vara väldigt lätt att tro att förskolan det enda sättet att ordna barnomsorg om man bor i Sverige men det är inte sant, det finns en uppsjö av andra alternativ världen över.

-Mor och farföräldrar

Barnen får vara hos sina mor och farföräldrar när föräldrarna jobbar, så har de flesta av mina släktingar i Iran löst barnomsorgen när de arbetar. Det finns förskolor men de anses inte så bra att barn speciellt innan skolåldern får umgås långa stunder i stora barngrupper (de förskolor som jag har varit och hälsat på är det i snitt 15 barn per grupp och de tar inte emot något barn föra 1.5 års ålder). Barnen följer med sina mor och farförldrar under vardagen och lär sig hur världen fungerar. I vissa länder där detta är vanligt finns det även vårdnadsbidrag. Mor och farföräldern få en summa pengar per barnbarn som de tar hand om.

-Nanny share

Grannar anställer en nanny tillsammans som tar hand om de gemensamma barnen. Min kusin och 2 av hennes grannar gjorde detta, de delar på lönen som nannyn får varje månad och nannyn tar hand om barnen hos min kusin varje dag. Barnen är 1-5 år gamla och älskar sin nanny som är en 50 år gammal kvinna som hittar på allt möjligt roligt med dem. De får komma ut i samhället tillsamman med henne och lära sig hur livet fungerar. Detta alternativ är vanligt i bland annat USA, Iran och Nya Zeeland

-Förskolor på arbetsplatser

Min kusin som arbetar som sjuksköterska i USA har en förskola på det sjukhus där hon arbetar. Detta finns även om andra arbetsplatser. Hon äter lunch med sitt barn varje dag, hon kan gå dit på fikarasterna och amma sitt barn som nu är 3 år och det är enkelt att bara titta in och säga hej när hon går förbi. Dessa förskolor är del av hennes jobbförmåner och hon behöver inte betala för det. I USA och Iran är denna typ av barnomsorgsalternativ väldigt vanlig.

-Play Centre

Detta är en kombination av vår öppna förskola och förskola. På play centre så är det föräldrarna som är lärarna och det brukar vara 5-6 vuxna/lärare som tar hand om 15-20 barn. Föräldrarna får en utbildning när de vill skriva in sitt barn och turas om att vara den ansvariga vuxna på play centre. Man får lämna sitt barn på play centre med andra ansvariga föräldrar för dagen men inte om barnet är yngre än 2.5 år, då måste en förälder vara med barnet. Play center är subventionerat av staten men föräldrar betalar en liten del också precis som vi gör här i Sverig. Play Centre finns på Nya Zeeland

-Familjedaghemslösningar

I vissa länder är det vanligt att olika familjer arbetar deltid och hjälps åt att ta hand om varandras barn hemma efter en rullande schema. Det blir ett slags föräldrarkooperativ precis som play centre men i mindre skala hemma. Denna lösning har jag sett i bland annat USA.

Jag tror på mångfald och jag tror på familjer rätt att få välja olika, vi är olika och behöver olika. I Sverige försöker man trycka in alla i en enda mall, en standardlösning för alla och det skapar intolerans för de som vill göra och leva annorlunda.  Jag hoppas att denna övertro på svenska förskolan försvinner och det öppnas upp fler barnomsorgsalternativ i Sverige. För även om förskolan kanske är bra för vissa barn och familjer så är den inte det för andra barn och familjer. Idag är den svenska förskolan så kraftigt subventionerad, regler kring vem som får arbeta med barn så många och skattetrycket är så högt att det är en omöjlighet för någon att starta en barnomsorgsverksamhet som inte är subventionerad från staten.

I Sverige har vi något som heter pedagogisk omsorg, bloggen lilla lois har skrivit ett väldigt bra och detaljerat inlägg om hur man kan få möjlighet att som privatperson starta en sådan barnomsorgsverksamhet.

Annonser

15 svar so far »

  1. 1

    Jenny said,

    Intressant läsning! De mor- och farföräldrar som tar hand om barnbarnen, är de pensionärer eller hur försörjer dem sig? Och hur högt är vårdnadsbidraget i t ex Iran? I Sverige är ju vårdnadsbidraget så lågt att det bara är ett alternativ för personer som redan har det ganska gott ställt.

    • 2

      Anonym said,

      Måste bara punktera att vi har vårdnadsbidraget. Och vi har inte gått ställt utan får vända på varje kronna och de går om man bara ger sig på att de ska gå. Men de är de värt. :-* bra att du skriver om detta shaide. /Karin

      • 3

        Jenny said,

        ”gott ställt” är väl en definitionsfråga men det är ju givet att inte hela svenska befolkningen skulle ha möjlighet att byta ut ena partens inkomst mot vårdnadsbidrag, framförallt inte den vars inkomst är högst, vilket gör att det blir både en klassfråga och ett jämställdhetsproblem.

      • 4

        Jaxon said,

        Now I’m like, well duh! Truly thnfkaul for your help.

    • 5

      shadip said,

      Vårdnadsbidraget finns tyvärr inte i Iran men där går man i pension efter 30 års arbete så många är pensionärer när deras barnbarn föds. Min mamma gick i pension när hon var 50 år. Föräldrarledigheten är på 6 månader 100% lön och skattefritt.

      Jag kan berätta hur mina släktingar gör som är ungefär så som snittiraniern gör. Oftast så arbetar föräldrarna på dagen och barnen är hemma hos mor och farföräldrar. På kvällen när föräldrarna hämtar så går mor och farföräldrarna till sina jobb (de som inte är pensionärer). Det är siesta under dagarna så all verksamhet är öppet till sent på kvällarna.

      Det finns även ett stort system i Iran att jobba hemifrån, många sekreterare svara från hemmet så att de kan vara med sina barn/barnbarn på dagarna istället för att lämna hemmet. Många syr och stickar hemifrån. Det är även en större tolerans till att få ha med sig barn till jobbet så det är en vanligt syn att kvinnor som är egetföretagare (ganska vanligt i Iran) tar med sig sina barn till jobbet varje dag. Eftersom alla gör så så är det många barn som springer runt i en basar. Mina lärare i skolan hade med sina små barn i förskolåldern till skolan varje dag. Under lektionerna tog de andra lärarna hand om barnet och på rasterna gick barnet runt bland oss 🙂

      • 6

        Jenny said,

        Shadip: tack för att du delar med dig, verkligen intressant att läsa! Just att ha med barnen till jobbet och framförallt kunna jobba hemifrån önskar jag var mycket vanligare i Sverige. För både män och kvinnor.

      • 7

        Just att ha med sig barn på jobbet önskar jag också var mer vanligt i Sverige. Jag tar ju med mig vårt barn på arbete ibland (egen företagare så ingen kan neka mig) men känner ofta att jag måste förklara mig och hitta ”giltiga” ursäkter, t.ex. min man blev sjuk i sista sekund, vi har ingen barnvakt och jag MÅSTE ta med henne. Trots att det inte alls är sant och jag egentligen gör det för att ha möjlighet att amma fritt, ha henne nära om hon är i en närhetstörstande period och för att jag tror hon har nytta av att vara med i såna sammanhang. Men som sagt, man känner att folk inte är riktigt bekväma med det…

  2. 8

    shadip said,

    Jenny och Emma: Jag håller med! Det är väldigt viktigt att få in barn på arbetsplatser. Det som jag tycker är väldigt sorgligt med vårt samhälle idag är att man känner att man behöver ursäkta sig. Tar jag med mig lillen till högskolan en dag så får jag konstiga blickar från folk. Träffar jag en vän så hälsar de sällan på lillen, han ses som luft och gör han minsta ljud ifrån sig så ses han som störande. Jag kan verkligen förstår varför föräldrar väljer att inte ta med barn.

    Jag tror att vi har tappat vårt naturliga bemötande till barn eftersom vi aldrig träffar några. Det finns inga barn i samhället, de finns bara vuxna. Barnen är i en helt annan värld byggd enbart för dem. De träffar inte vuxna och vi träffar inte barn så vi lär oss inte att interagera med varandra.

    Kommer jag in med lillen till ett Iranskt sällskap så behandlar de honom precis som de behandlar mig, de lär känna varandra snabbt och det dröjer inte länge innan han hoppar från famn till famn på folk som varit främlingar för honom. När jag är bland västerlänska vänner så gör de helt klart försök att lära känna honom men de når inte riktigt fram, det resulterar i att han blir blyg och tillbakadragen.

    Jag hade själv väldigt svårt för barn innan jag själv fick barn, jag har ju varit här i Sverige i 12 år nu, största delen av mitt vuxna liv och jag träffade väldigt sällan barn. Nu försöker jag ta med honom överallt. Jag känner att jag måste slute be om ursäkt för honom. Han är en människa precis som jag och har lika stor rätt att vara med. Jag tror att om fler verkligen vågar ta med sin barn till jobbet (som du Emma, heja dig!) så skulle denna spärr av kommunikationssvårigheter mellan barn och vuxna släppa lite mer. Det är ju egentligen väldigt onaturligt och ålderssegregerat samhälle som vi lever i.

    • 9

      Lisa said,

      Ja denna åldersegregationen ger verkligen ett fattigt samhälle. Min kollega tas ibland med sin son till jobbet och de verkar ha mycket fina dagar ihop då de fixar med saker sida vid sida, käkar lunch ute och spelar lite pingis i källaren på vårt kontor. Och det är faktiskt rörande att se hur glada vi alla blir av att ha ett barn mitt ibland oss i vår väldigt vuxna värld! Jag har ännu inte hittat ett sätt att jobba med barnen i släptåg. Jag skriver vilket för mig kräver tystnad och koncentration och mina barn är ännu för små (eller för vilda) för att kunna ge mig de i tillräckliga tids intervaller…

      • 10

        Vinnie said,

        Whoa, you weren’t kidding about the soggy pigtails! You poor, sweaty thing! At least you got to enjoy the FRUITS of your LABOR. (har har#;&)8217Ive never been berry picking, but I have been apple picking, which is a lot of fun. Once I get into the apple-picking groove, I can easily end up with many pounds of apples.

  3. 11

    Veronica said,

    Åh, detta sporrar mig att ta med min unge till jobbet, egentligen är det en jättefin barnmiljö men jag är osäker på om jag kan slappna av och konsentrera mig på mitt jobb, en vild och uppmärksamhetskrävande 4-åring. Visserligen väldigt frågvis just nu så egentligen dökul! Bli det. En unge till framöver hade jag definitivt tagit med den, jag älskar mitt jobb och tänker att en liten spädis kan följa med på ryggen utan problem..
    Men 4- åringen. Ja jag fick ju en tankeställare!

  4. 14

    Karolin Malm said,

    Intressant att läsa! Går själv i tankar kring hur vi ska göra med barnomsorg och just nu lutar jag åt att vara hemma tills minsta blir tre, sen blir det knepigare med ekonomin,men då kanske situationen ser helt annorlunda ut.

    Något annat som oroar mig mer är dock större barnet som börjar skola nästa år. Där finns inga alternativ och tyvärr tilltalar mig skolorna häromkriing inte det minsta!

  5. 15

    Sara said,

    Så less på svenska barnomsorgen. Tack för ditt fräscha inlägg!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: