Att köpa sig lycklig

Har suttit och läst en del om barfotalöpning, något som jag har varit nyfiken på ganska länge. Min löpträning har varit lite för dålig på senaste tiden. Jag har istället tyckt att det är roligare med rejäla cykelturer. Ett strulande knä har också gjort mig lite tveksam till löpträning. Jag började därför läsa upp mig om barfotalöpning, eftersom det ska vara snällare för lederna.

Något som jag reagerade på var alla dessa forum som tyckte att barfotalöpning var bra, men i samma andetag utbrister ”därför har jag köpt sko1, sko2 och sko3, det funkar så bra”. Visst kan jag förstå att man vill skaffa sig någon typ av minimalistiskt skodon om man vill hålla på med detta, eftersom det kan vara lite väl jobbigt att vara helt barfota, men 3-5 par inköpta på kort tid? Behöver man verkligen det? Jag tror inte det.


Anledningen är nog snarare att i vår kultur är det en ryggmärgsreflex att så fort vi blir intresserade av något ska det shoppas till förbannelse. När jag tänker efter är det väldigt återkommande inom alla mina intressen jag har. Läser man på cykelbloggar handlar minst 50% om vilka nya grejer man har skaffat inför säsongen. Långt innan saker har blivit utslitna ska det köpas nytt och häftigare. Till och med inne på rakknivsforum (ja, det finns faktiskt sådana) handlar det i stor utsträckning om de senaste inköpen man har gjort. Jag gillar som sagt att raka mig med rakkniv, men för många andra verkar det resultera i en köpmani, med fler rakknivar än tio män man kan göra slut på under sina livstider som resultat.

När jag rannsakar mig själv så har jag definitivt haft detta beteende själv. Vi uppfostras till att bli goda konsumenter, överallt i samhället får man se konsumismpropaganda. Innan jag började tänka efter var det en naturlig reaktion att så fort man hade lite pengar på fickan att köpa sig något nytt och häftigt, det var ju vad alla andra gjorde.

För några år sedan började jag fundera på vad som verkligen gjorde att jag mådde bra, och började se ett mönster. När jag av någon anledning inte har mått så bra psykiskt så har det nästan ofelbart lett in på att jag har börjat döva känslorna genom att börja planera att köpa någon ny ”rolig” pryl. När jag väl hade gjort det, så var det ju kul i någon vecka eller så, men snart var man tillbaks i samma sinnesstämning. Inget hade ju egentligen förändrats, jag hade bara glömt problemet för tillfället genom att uppleva en köpeufori.

Fortfarande måste jag noggrant tänka mig för när något ska köpas. Behöver jag verkligen denna saken, eller vill jag bara ha den? Det är väldigt lätt att slinka dit, och köpa onödiga prylar. För min del är det alltså helt klart beroendeframkallande med konsumism, så det är ju egentligen inte helt förvånande att man kan få ett helt samhälle på kroken med en sådan drog.

Jag är helt övertygad om att de flesta skulle må bra av att ta sig en funderare på vad de verkligen behöver köpa. Köper man inte för att döva sina känslor så kan man kanske ta tag i sina problem på ett bättre sätt. Det är också ett faktum att våra resurser inte räcker till för den konsumtionstakt som vi har idag. Slutar vi använda våra resurser till tom konsumtion skulle man kunna använda något av de kvarvarande resurserna för att bygga ett hållbarare samhälle.

Skrivet av: Joni

Annonser

4 svar so far »

  1. 1

    trumf said,

    Jag tror att anledningen att det pratas så mycket om prylar är att det är svårt och näst intill omöjligt att kommunicera de underbara känslor som löpning och cykling ger oss på ett engagerande vis.

    Jag brukar likna det vid att någon berättar en väldigt intensiv och lustig dröm de har drömt. oavsett hur konstig drömmen de berättar att de har haft är så är det svårt att verkligen leva sig in i deras historia. det är för personligt, för nära och intimt.

    samma sak är det när man beskriver hur kul det var att cykla. Hur man upplever stigarna är så personligt att det är omöjligt att kommunicera den fulla vidden av upplevelsen till andra personer. Istället kommunicerar man det man kan säga: vilken sträcka man cyklade, tid, genomsnitts puls och väder.

    när man frågar på forum om vilka däck man ska köpa får man mängder med svar men ifall man frågar om den senaste cykelturen så får man ara glad om man får en handfull svar. Upplevelserna är orelaterbara.

    • 2

      Joni said,

      Du har absolut en poäng i att cyklingskänslan är mer svårfångad. Jag tycker dock att det säger något om vårt samhälle när diskussionen oftare handlar om vilka hjul man ska ha, snarare än om hur man njöt av senaste rundan.

  2. 3

    Elin said,

    Mycket bra inlägg!
    Tänker också på hur man som småbarnsförälder är extra utsatt för konsumtionshets då företagen praktiskt taget öser reklam över en. Adresserad reklam för saker som bokklubbar, engångsblöjor, välling och barnmat och information om hur man ska ge sitt barn en så bra start i livet som möjligt. Det är inte dåligt vad det anspelas på föräldrars vilja att ge sitt barn det bästa när det kommer till att sälja. Ibland känns det som att storföretagen vill ta patent på ansvarsfullt föräldraskap.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: