Live like a child

Gästinlägg: Dumpa dieten

januari 26, 2013 · Arkiverad under Konsumtion, Samhälle

Ett gästinlägg har kommit till bloggen:

Har ni sett till Facebooksidan Dumpa Dieten 2013 som just nu sprider sig på Facebook i både likes och heta diskussioner? http://www.facebook.com/DumpaDieten

Vi som skriver här idag är skaparna bakom Dumpa Dieten 2013 – en ett projekt som just nu är igång på Facebook med syftet att öka medvetenheten och sprida kunskap kring den negativa effekt som konsumtionen av vissa livsmedel har på vår miljö. Idag har vi äran att genom denna blogg få dela med oss av vår ståndpunkt i en fråga som vid första anblick kan tyckas oviktig för miljön, men som faktiskt är en större miljöbov än man kan tro; nämligen dieten LCHF.

LCHF är en diet som kommit starkt de senaste åren och som i stora drag går ut på att skära bort kolhydrater och socker ur kosten och fokusera mer på protein och fett. Proteinerna kommer i huvudsak från olika typer av kött och fettet från kött och mejerivaror, det vill säga även det från
animaliska produkter. Dessa produkter och livsmedel är de som har högst påverkan på vår jord i fråga om skogsskövling, miljöförstöring och utsläpp av växthusgaser. Vi vill att människor ska dumpa dieten i år och äta en varierad kost som inte tär på jordens resurser i onödan.

Vårt initiativ har naturligtvis skapat ramaskri bland trogna LCHF:are som menar på att de inte alls ökat sin köttkonsumtion sedan de började med dieten utan att deras fokus ligger på högre intag av fett. Vi undrar dock om inte detta fett i många fall kommer från just kött eller mejeriprodukter. De menar också att LCHF inte är en diet, utan en livsstil. Oavsett vilket menar vi att det är en kosthållning med stora negativa effekter på vår jord.

Nu ska vi förklara varför:

Proteiner kommer i huvudsak från olika typer av kött och fisk, och det är här den stora miljöpåverkan ligger. För att möta en ökad köttkonsumtion skövlas skogar för att göra plats för boskap och plats för odling av sojabönor som matas till boskapen. Även åkermarker som skulle kunna användas för att odla spannmål och annan mat till massor av människor används för djurhållning eller för att odla mat till djuren som sedan fraktas över hela jordklotet. Detta är långt ifrån ett effektivt sätt att använda jordens resurser. Det går åt enormt mycket energi för att producera kött och mejeriprodukter, och förhållandet mellan hur mycket energi som krävs och den mängd som sedan blir slutlig mat för människor är helt åt skogen.

Titta bara på den här faktan:

I Sydamerika odlas sojabönor på en yta lika stor som Sverige
En ko måste äta 100kg biomassa (torrvikt) för att producera 1kg kött.
Köttet står ensamt för 80% av matens växthusgasutsläpp, men ger bara 17% av den näring vi får i oss, sett ur ett globalt perspektiv.

Djurhållning och köttproduktion står för 18% av jordens utsläpp av växthusgaser – det är mer än hela transportsektorn släpper ut. Om alla i Sverige har en vegetarisk dag i veckan blir det en minskning av koldioxidutsläpp från motsvarande 233 000 bilar under ett år eller 87 500 varv runt jorden med en bil. En näringsmässigt likvärdig grön rätt påverkar klimatet hälften så mycket som en kötträtt gör.

Vi som står bakom Dumpa Dieten är på intet sätt vegetarianer, veganer eller emot att människor ska äta kött. Det vi däremot är emot är den enorma överkonsumtion av kött som pågår i västvärlden idag, en konsumtion som ökat dramatiskt de senaste decennierna. De exakta siffrorna från olika undersökningar skiljer sig åt en aning, men det handlar i runda slängar om en ca 50% ökning sedan 90-talet.

Vi tänker att vi inte kan göra allt, men att alla kan göra något. Att dumpa dieten är ett av sätten att komma närmare en bättre miljö.

Vi vill skapa debatt och diskussion och det gör vi på vår Facebooksida – gå gärna in och visa din åsikt genom en like eller en kommentar! http://www.facebook.com/DumpaDieten

/ Dumpa Dieten

Comments (4) »

Köttkonsumtion

januari 2, 2013 · Arkiverad under Konsumtion, Samhälle, Tillväxt

Jag har varit köttätare hela mitt liv, det var nyligen som jag bestämde mig för att bli vegetarian och sedan vegan. Det är av olika anledningar, mest av etiska skäl men också för att köttproduktionen innebär en exploatering på miljön och släpper ut enorma mängder miljögifter.

Här kan ni läsa en bra artikel som sammanfattar det hela:

”Vi äter idag mer kött än någonsin, totalt har konsumtionen femdubblats sedan 1950-talet. Enligt FN-rapporten Livestock’s Long Shadow kommer den globala köttproduktionen uppskattningsvis att mer än fördubblas från 229 miljoner ton åren 1999/2001 till 465 miljoner ton till år 2050.” – http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/03/stoppa-sv-lten-t-mindre-k-tt

De finns de som säger att det visst går att få ihop köttproduktion med miljövänlighet. De säger att genom att låta djuren beta på marker som ändå inte kan användas till matproduktion kan vi bibehålla vår köttkonsumtion så som den ser ut idag utan att ta odlingsbar mark i anspråk för att odla mat till djuren (en stor del av jordens odlingsbara mark används till att odla mat till köttdjur). Vi behöver inte heller förgifta miljön eftersom bete som växer på dessa marker växer helt naturligt och är så klart ekologiskt utan utsläpp av konstgödsel och gifter. Exempel som ges är ängsmark och annan vildmark såsom den amerikanska prärien. Dessa marker kan inte användas till att odla mat på men de är bra betesmarker. Win Win säger många.

Jag håller dock inte med.

För mig handlar inte ”miljövänlighet” om att enbart ta bort gifter och dra ner på CO2-utsläppen och andra giftiga gaser. För mig handlar det om att bevara den lilla orörda natur vi har kvar, jag har även en önskan att vi tar tillbaka den exploaterade mark som har tagits i bruk av människans överkonsumtion och restaurera det och göra det till nationalparker, återställa vildmarker.

Om vi skulle använda prärien och andra vildmarker som inte går att odla på till att hålla våra köttdjur i bete kommer detta resultera i en exploatering. Det naturliga kretsloppet som råder där kommer inte att kunna fortgå. Jag vill att mina barn och barnbarn ska kunna ta del av den orörda vildmarkerna, därför är jag för att människan ska ändra sin livsstil.

Det finns inte så mycket orörd mark kvar i världen idag. Om vi får mer vildmark genom att inte äta kött och mejeriprodukter 3 ggr/dag, 7 dagar/vecka tycker jag att det är ett litet pris att betala. Jag menar inte att alla ska bli veganer. Jag önskar bara att människan kunde dra ner på kött och mejerikonsumtionen. Äta veganskt 1-2 dagar/vecka. Försöka göra grytor och buljong (som man gjorde på 50-talet) istället för stora köttbitar på varje tallrik. Det finns jättegoda alternativ. Jag tror att om vi minskade vår köttkonsumtion så skulle mer räcka för alla och man skulle slippa exploaterbara jorden ännu mer och kanske att vi i framtiden kan restaurera delar av jorden som har gått till ineffektiv användning vid djurmat/matproduktion.

Det finns dock teorier om att i extremt torra redan exploaterade marker (bland annat i Nordafrika) så är betesdjur det bästa sättet att få marken att gro igen. Det är en intressant teori och jag kan köpa det. Vi kan kanske i framtiden flytta vår köttproduktion till dessa delar av världen, men detta innebär att vi fortfarande måste dra ner på vår köttkonsumtion. Det är så när det gäller allt som har med tillväxt att göra, trots att efterfrågan ökar så har vi bara en jord.

Här kan ni se föreläsningen om betande djur på torrmarker:

Comments (11) »

Lagar är inte kultur

december 10, 2012 · Arkiverad under Iran, Tonåring i Iran

Ofta så ställs det frågor till mig angående Iran och om kulturen där. De flesta frågor handlar om kvinnans roll i familjen och i samhället. Ibland blir jag förvånad av frågorna, anledningen till min förvåning är att svaren är så självklara för mig men jag kan förstå varför folk frågar.

En vanlig fråga är:

Får kvinnan gifta sig med vem hon vill?

Absolut, det är väldigt vanligt att tjejer har pojkvänner i Iran, alla föräldrar godkänner det dock inte med de flesta tjejer bryr sig inte om detta. Jag kan säga att de flesta tjejer i de klasser jag gick hade minst en pojkvän någon gång under högstadiet och gymnasiet. Vissa hade två eller till och med tre samtidigt. Jag har alltså gått på 3 skolor under den tiden jag bodde där nere. De görs i smyg och det innebär stora risker att skaffa pojkvänner men det är risker som de flesta tjejer är villiga att ta. De iranska tjejerna gör som de vill oavsett vad lagen eller föräldrarna säger.

Jag upplever att föräldrarnas motvilja till att låta döttrarna ha pojkvänner oftast är på grund av faran med att ha en pojkvän. Kvinnor har en svagt rättsskydd och blir man gripen tillsammans med en man på gatan utan att ha bevis på att man är gift eller förlovad så kan man hamna i knipa. Många är också rädda att barnen ska råka illa ut när de dejtar i gymnasieålder för de flesta föräldrarna låter barnen dejta när de kommer ut ur tonåren.

Man brukar säga att universiteten i Iran är världens största match making – paradis. Det är den första utbildningsinstans där kvinnor och män är blandade. Där kan man prata, umgås och dejta killar utan att råka illa ut, universitetslokalerna är som en skyddad plats, där finns oftast inte ordningspolisen. Det är dock ”hands off”, alltså prata men inte röra. Min kusin berättade att hon blev bjuden till 12 bröllop under sitt första år på högskolan då klasskamrater gifte sig.

Jag hade själv en pojkvän när jag var 17 år gammal, det var en ganska sen ålder att skaffa sig pojkvän och jag minns att mina kompisar hade tjatat på mig att börja dejta. Jag var dock lite feg och hade blivit uppvuxen i Sverige (där man lär sig att följa lagarna till punkt och pricka) så jag vågade inte ta de riskter som en pojkvän medförde. En dag så berättade min bästa vän att hon hade ordnat en ”blind date” till mig med sin pojkväns kusin. Jag var nervös och ville inte till en början men jag föll till slut för grupptrycket från klasskompisarna som tjatade på mig en hel vecka.

Jag träffade A för första gången på ett kafé, jag kommer ihåg att vi pratade i timmar och sedan när vi skulle gå hem så bytte vi nummer. Det var så vi blev tillsammans.

Man måste komma ihåg att lagar och kultur är två helt separata ting. Iran har haft dessa hårda kvinnodiskriminerade lagarna i enbart 30 år, kulturen ändras inte på så kort tid. Tjejer i Iran gör exakt vad de vill, de har pojkvänner, dejtar och gifter sig med vem de vill.

Självklart finns det skitstövlar som behandlar sina fruar och döttrar illa, men det finns det ju även i Sverige. Skillnaden är ju bara att här har kvinnor som far illa ett lagligt stöd från staten medan kvinnor i Iran saknar detta stöd. Detta betyder dock inte att Irans kultur är uppbyggd på att mannen är starkare än kvinnan och bestämmer över henne. Jag skulle vilja säga att persiska kvinnor uppfostras att ha skinn på näsan och ta för sig av både sina föräldrar men även som en konsekvens av samhällets hårda lagar. Man måste uppfostras till en tuffing för att klara av att bryta mot lagar så grovt som de flesta tjejer gör.

http://www.molon.de/galleries/Iran/Isfahan/Central/img.php?pic=25

Comments (2) »

Denna eviga tillväxt

december 6, 2012 · Arkiverad under Tillväxt

Joni skriver:

Det verkar faktiskt som att det finns en sak som binder ihop väldigt många av de problem som jag upplever finns i både Sverige och världen idag: strävan efter ekonomiskt tillväxt. Jag blev påmind av detta när jag läste denna utmärkta krönika av Andreas Cervenka

Ett exempel är det finns angivet som ett skäl i en utredning för någon förskolereform (jag har tyvärr tappat bort referensen) att detta är positivt för BNP-tillväxten att föräldrar arbetar så mycket som möjligt. Alltså ska barnen vara på dagis, med alla problem som det innebär för anknytning m.m utan att gå in alltför djupt i dagisdebatten här.

Många av våra miljöproblem bottnar också i överanvändning av naturresurser och utsläpp av gifter, allt i tillväxtens namn. Under lång tid har det ju varit ok att tänka på miljön, men inte till priset av att tillväxten tar stryk.

Tittar vi på vad människor sysslar på fritiden i Sverige idag handlar väldigt mycket om att ha de senaste prylarna (mobiltelefon, bil, cykel, kläder, hemmabio etc.) oavsett vilket intresse man har. Detta är självklart jättepositivt för Sveriges BNP, det handlas ju till höger och vänster och pengar spenderas. Vad det gör för miljön är inte så svårt att tänka sig, men bortsett från det är frågan vad det gör med vår mentalitet? Mår man verkligen bra av att lägga så mycket energi på att köpa grejer? Jag kan självklart bara tala utifrån mig själv, men för mig var det beteendet definitivt ett flykt- och beroendebeteende från mina egna problem när jag levde på det sättet.

Är det inte dags att börja sätta något annat som mål för en nation än att öka på sitt BNP? Det är ändå något fel på ett mått som ökas av att förstöra saker (the broken window fallacy, alltså att det ger tillväxt att förstöra och reparera ett fönster trots att inget egentligen förbättras). Katastrofer och krig ger ökad tillväxt, är det verkligen vad vi vill ha som måttstock?

Forumstips

november 29, 2012 · Arkiverad under Föräldraskap, Självhushåll, Survivalism, Tillväxt, unschooling

Joni skriver:

Jag vill tipsa er om ett forum som jag nyligen har gått med i.
Den heter fria människor och där samlas människor för att prata om allt som inte går att prata om någon annanstans. Där kan man prata helt fritt om Peak oil, bostadsbubblan, survivalism, hemundervisning, barnuppfostran och mycket mer med andra likasinnade.

Forumet är användardrivet och helt oberoende av privata eller kommersiella intressen. Det är ett slutet forum, vill ni gå med så skicka en intresseanmälan till admingruppen.

Här hittar ni mer info: http://friamanniskor.se/about.html

Förlåtelse

november 22, 2012 · Arkiverad under Själsligt

”Darkness cannot drive out darkness. Only light can do that. Hate cannot drive out hate. Only love can do that.”- Martin Luther King Jr.

Jag har ett tag nu levt efter filosofin att man behöver förlåta för att komma över människor som har gjort en illa eller sårat en i livet. Förlåtelse är en inre process och det går ut på att förlåta andra människors handlingar, hur hemska de än har varit.

En förlåtelse betyder inte att man förnekar eller förminskar smärtan man har känt eller rättfärdigar den andres handlingar, eller att man låtsas som att det aldrig har hänt. Det handlar om att man inser hur mycket av ens energi som sorgen, hatet eller hämdlystenheten har tagit av ens liv och hur mycket man är villig att fortsätta skada sig själv för att upprätthålla denna sorg och hat genom att låta det ta en stor plats i ens liv.

Förlåta någon gör man inte över en dag, det kan ta månader och ibland flera år. Det finns fortfarande människor som jag har svårt att förlåta och för mig kommer det nog att dröja flera år innan jag når det stadium då jag kan anse mig ha förlåtit dem. Det viktiga är att man bestämmer sig för att ta steget, det är först då som den inre processen börjar. I början kände jag mig bara illamående vid tanken på förlåtelse av vissa människor som har gjort mig illa. Ska jag berätta för en människa som har sårat mig djupt att jag förlåter dem, en människa som kanske aldrig ens kommer att uppskatta min förlåtelse?

Man behöver inte berätta att man förlåter någon, det är ju inte för den personens skull vi förlåter utan för vår egen skull för din egen sinnes frid. Det behöver inte betyda att vi ska gå fram till personen och berätta att man förlåter denna, det skulle ju då bli som att man sa att ”det du gjorde var ok”. Det är en inre process som gradvis leder till känslor av frihet och självständighet. En känsla där man inser att ens förflutna inte längre styr över ens liv. Man låter sig inte längre vara ett offer, man låter sig inte längre identifieras med det hemska som har varit. Man behöver inte längre använda sin ilska som vapen och attackera när man känner sig sårad för man har förlåtit och slutat känna ilska mot den person som har sårat en, man vill inte längre göra någon illa tillbaka. Att såra någon tillbaka skadar en själv mer än det skadar dem.

För er som vill läsa mer om processen att förlåta så rekommenderar jag denna blogg, det har ofta hjälpt mig i svåra stunder.

Tinybuddah

Skrivet av: Shadi

Comments (2) »

Unschoolingdokumentär

november 16, 2012 · Arkiverad under unschooling

Shadi skriver:

Lillen har börjar bli stor och jag har börjat se hur hans nyfikenhet på omvärlden ökar för varje dag som går. Han har haft ett enda intresse i sex månader nu och det är genom det intresset som vi försöker att upptäcka världen tillsammans. Hans stora intresse är bilar och allt tekniskt. Vi lär oss att räkna genom att räkna skruvarna som vi ska skruva in på moppen vi mekar med just nu, vi lär oss om olika geometriska former genom att han själv får passa in moppens reservdelar på rätt plats och han älskar det. Han kan stå i timmar och meka med moppen. Han har en bobbycar som han mekar med när vi är inne, han har till och med en nyckel och efter mycket tjat så gjorde vi ett hål i bobbycaren så att han fick plats att stoppa i sin nyckel. Det är så livet ser ut för honom, vi tvingar honom inte att delta i någon annan pedagogisk verksamhet utan det han vill delta i gör han på helt eget bevåg.

Det fungerar bra nu men med högre ålder kommer det också fler utmaningar för unschoolingföräldrar så jag har börjat läsa på om andra unschoolingfamiljer världen över och hur de får det att fungera i sin familj. Jag hittade en väldigt bra dokumentär. Det finns många sätt att unschoola på och här får man ta del av några familjers liv